27. ´Abdullâh bin Salâms ord om Allahs händer

28 – Det har autentiserats från ´Abdullâh bin Salâm som sade:

Allâh skapade Âdam under fredagens sista stund. Därefter lät Han honom vara i fyrtio. Under tiden tittade Han på honom och sade: ”Väldig vare Allâh, den bäste Skaparen!” Därefter andades Han i honom något av Sin ande. Efter att en del av honom försetts med ande gick han och satte sig varpå Allâh sade: ”Människan är av naturen en otålig varelse.” Då hela anden gått in i honom nös han. Allâh sade till honom: ”Säg: ”Lov ske Allâh.” Han sade: ”Lov ske Allâh.” Då sade Allâh: ”Må din Herre benåda dig. Gå till änglarna därborta och hälsa till dem.” Det gjorde han varefter Han sade till honom: ”Det är din och din avkommas hälsning.” Sedan strök Han hans rygg med Sina händer vari Han tog ut all hans avkomma som Han skulle skapa till Domedagen. Därpå knöt Han sina händer och sade: ”Välj, Âdam!” Han sade: ”Jag väljer Din högra hand – och båda Dina händer är högra.” Han öppnade den och där befann sig hans avkomma som skulle hamna i paradiset. Han sade: ”Vilka är dessa, Herre?” Han sade: ”Det är din avkomma fram till Domedagen som Jag har bestämt skall hamna i paradiset.” Han såg skinande människor och sade: ”Vilka är dessa, Herre?” Han sade: ”De är profeterna.” Han sade: ”Vem är han som skiner extra mycket?” Han sade: ”Din son Dâwûd.” Han sade: ”Hur långt liv har Du bestämt att han skall ha?” Han sade: ”Sextio år.” Han sade: ”Och jag?” Han sade: ”Tusen år.” Han sade: ”Herre! Ge honom fyrtio år av mina år.” Han sade: ”Om du vill.” Han sade: ”Det vill jag.” Han sade: ”Därmed kommer det att skrivas ned och förseglas och inte förändras.” Sedan såg han ännu en extra skinande man mot slutet av den Nåderikes handflata och sade: ”Vem är det, Herre?” Han sade: ”Det är Muhammad. Han är den siste av dem och den förste av dem som Jag för in i paradiset.”

Då Dödsängeln kom till honom för att ta hans liv sade han: ”Jag har fyrtio år kvar.” Dödsängeln sade: ”Gav du inte bort dem till din son Dâwûd?” Âdam glömde och så gjorde hans avkomma. Han trotsade och så gjorde hans avkomma. Han förnekade och så gjorde hans avkomma. Det är första dagen som vittnesmål föreskrevs.”1

Ibn Battah rapporterade detta via flera autentiska berättarkedjor däribland: Muhammad bin al-Husayn al-Âdjurrî underrättade mig: al-Firyâbî berättade för oss: Qutaybah berättade för oss: Layth berättade för oss, från Ibn ´Adjlân, från al-Maqbarî, från sin fader, från ´Abdullâh bin Salâm.

1al-Âdjurrî i ”ash-Sharî´ah”, sid. 206, och Ibn Battah i ”al-Ibânah” (1591).