260. Finns det särskilda dagar och tider för gravbesök?

Fråga 260: Finns det särskilda dagar som är ämnade för gravbesök, liksom ´Îd och fredagar, eller några särskilda tidpunkter på dagen eller är de allmänna? Vad sägs om Ibn-ul-Qayyims (rahimahullâh) uttalande i boken ”ar-Rûh” om att de skall besökas på fredagar? Vet den döde att den levande besöker honom? Var skall besökaren stå vid graven? Måste han stå nära graven eller kan han stå långt därifrån?

Svar: Det är Sunnah för männen att besöka gravar. Det har bekräftats av profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tal och handling. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Jag brukade förbjuda er att besöka gravar. Besök dem! De påminner er om nästa liv.”1

Det har även bekräftats att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade besöka gravar.

Gravbesök har inga särskilda dagar. Det är rekommenderat dag och natt, varje dag i veckan. Det har rapporterats autentiskt att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) en natt besökte gravplatsen och hälsade till de döda2.

Det är som sagt rekommenderat för män att besöka gravar. Kvinnor får inte gå hemifrån till en begravningsplats. Men om de passerar en begravningsplats och stannar upp för att be för de döda såsom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde, så är det harmlöst. Ty hennes handling var inte avsedd. Det är så ´Â’ishahs (radhiya Allâhu ´anhâ) hadîth hos Muslim skall förstås. Så kombineras den hadîthen med Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) ord:

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannade kvinnorna som besöker gravar och dem som gör dem till böneplatser och sätter ljus på dem.”3

Vad beträffar gravbesök på just fredagar eller ´Îd, så är det grundlöst. Det finns inget i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah som tyder på något sådant.

Huruvida den döde vet vem som besöker honom, så finns det en hadîth kring det som har autentiserats av Ibn ´Abdil-Barr och godkänts av Ibn-ul-Qayyim i ”ar-Rûh”. Den lyder så här:

Det finns ingen som passerar sin troende broders grav som han kände i livet och hälsar på honom, utan att han känner igen honom och hälsar tillbaka.”4

Besökaren skall stå vid den dödes huvud och vara vänd mot honom. Därtill skall han säga:

السلام عليكم ورحمة الله وبركاته اللهم اغفر له وارحمه و عافه و اعف عنه

Fred och Allâhs nåd och välsignelser med er. Allâh! Dölj honom, benåda honom, stryk hans synder och förlåt honom.”

Han får be det han vill. Sedan går han därifrån. Detta är inte den allmänna bönen som läses vid allmänt gravbesök. I så fall sägs det:

السَّلامُ عَلَيْكُمْ أَهْلَ الدِّيَارِ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ وَالْمُسْلِمِين وَإِنَّا إِنْ شَاءَ اللهُ بكم لاحِقُونَ نَسْأَلُ الله لَنَا وَلَكُمْ الْعَافِية

”Frid med er, ni troende och muslimska bosättare. Vi kommer – om Allâh vill – att sluta oss till er. Vi ber Allâh för vår och er skoning.”5

اللهم لا تحرمنا أجرهم ولا تفتنـا بعـدهم و اغفر لنا ولهم

Allâh! Beröva oss inte deras belöning och pröva oss inte efter dem. Förlåt oss och dem.”6

1Muslim (977) och at-Tirmidhî (1054).

2Muslim (974).

3Abû Dâwûd (3236), at-Tirmidhî (320), an-Nasâ’î (2043) och Ahmad (2030). Svag enligt al-Albânî i ”Silsilat-ul-Ahâdîth adh-Dha´îfah” (225).

4al-Istidhkâr (1/185) av Ibn ´Abdil-Barr.

5Muslim (974).

6Ahmad (4/79), Abû Dâwûd (3201) och Ibn Mâdjah (1498).