26. Ytterplagget var obligatoriskt under profetens vallfärd

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah, sid. 76-77

Och även om jag inte hade kunnat styrka mitt påstående, utgör profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) godkännande av kvinnan som visade ansiktet för andra män ett klart bevis för att handlingen är tillåten. I så fall är det allom bekant att alla domar förblir på sina ursprungliga platser till dess att motsatsen bevisas. Jag kan säga att något sådant bevis finns inte. Tvärtom gäller den ursprungliga domen, vilket kommer att tas upp längre fram. Den som hävdar något annat får nämligen frambringa sina upphävande bevis. Lägg till det att jag argumenterar med kvinnan från Khath´am; hon talade med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i samband med hans vallfärd. Då hade ytterplagget redan blivit obligatoriskt, därom råder inga tvivel. Vad som stödjer det ytterligare är Allâhs ord:

قُل لِّلْمُؤْمِنِينَ يَغُضُّوا مِنْ أَبْصَارِهِمْ وَيَحْفَظُوا فُرُوجَهُمْ ذَلِكَ أَزْكَى لَهُمْ

”SÄG till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras liv.”1

Det inger läsaren en känsla att något är avtäckt och sebart på kvinnan, det vill säga hennes ansikte och händer, därav order om sänkt blick. Även profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Sitt inte på vägarna.” De sade: ”Allâhs sändebud, vi är tvungna att sitta för att samtala.” Då sade han: ”I så fall får ni ge vägen dess rätt.” De sade: ”Vad har den för rätt, Allâhs sändebud?” Han sade: ”Sänk blicken, besvära inte, hälsa tillbaka fredshälsningar, påbjud det rätta och förbjudet det orätta.”2

124:30

2al-Bukhârî (11/9), Muslim (7/3), Abû Dâwûd (2/291), al-Bayhaqî (7/89) och Ahmad (3/36) via Abû Sa´îd al-Khudrî och Muslim och Ahmad (4/30) via Abû Talhah al-Ansârî.