Mu´âdh brukade be ´Ishâ’ med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sedan gå hem och leda sina vänner i bönen. En natt kom han tillbaka för att be med dem. Bland dem fanns en yngling [från Banû Salamah vid namnet Sulaym]. När ynglingen tyckte att han drog ut på läsningen gick han därifrån och började be i moskéns ena hörn. Efteråt gick han ut, tog tag i sin kamels sele och försvann. Efter att Mu´âdh hade bett klart fick han reda på vad som hade hänt. Han sade: ”Det finns helt säkert hyckleri i honom. Jag skall berätta för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vad han har gjort.” Ynglingen sade: ”Jag skall också berätta för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vad han har gjort.” De begav sig till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Mu´âdh berättade vad ynglingen hade gjort varpå han sade: ”Allâhs sändebud! Först ber han länge med dig, sedan ber han länge med oss.” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Är du en stor provare, Mu´âdh?” Han sade till ynglingen: ”Brorson! Hur gör du när du ber?” Han svarade: ”Jag läser al-Fâtihah, ber Allâh om paradiset och ber Honom om skydd mot Elden. Jag vet inte vad du och Mu´âdh mumlar.” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Både jag och Mu´âdh ber om dem två eller liknande.” Ynglingen sade: ”Mu´âdh skall veta när människorna kommer.” De hade fått reda på att fienden hade anlänt. De kom och ynglingen dog martyrdöden. Efter det sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till Mu´âdh: ”Vad hände med honom som diskuterade med mig och dig?” Han sade: ”Allâhs sändebud! Allâh har talat sanning och jag har ljugit; han dog martyrdöden.”1