Vi skall summera det andra slaget vid Badr. Det var ett väldigt slag vari Allâh delade på sanning och falskhet, stärkte islam och motbevisade otron och de otrogna.

I Ramadhân år 2 fick Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) reda på att en karavan var på väg från Levanten. Karavanen leddes av Abû Sufyân Sakhr bin Harb och bestod av trettio eller fyrtio män från Quraysh. Det var en väldigt stor karavan som innehöll Qurayshs kopiösa rikedomar. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) manade de närvarande männen att bege sig till den. Det rörde sig inte om någon större grupp. Den bestod av drygt 310 man. Det var åtta dagar kvar av Ramadhân. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät vid det tillfället Ibn Umm Maktûm (radhiya Allâhu ´anh) vara ställföreträdare och böneledare i al-Madînah. När de hade kommit fram till Rawhâ’ skickade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tillbaka Abû Lubâbah bin ´Abdil-Mundhir och lät honom vara ställföreträdare i al-Madînah.

De hade inga hästar frånsett az-Zubayrs häst och al-Miqdâd bin al-Aswad al-Kindîs häst. De hade bara 70 kameler. Två, tre, fyra och till och med fler personer kunde turas om att rida på en och samma kamel. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), ´Alî och Mardhad bin Abî Mardhad al-Ghanawî turades om att rida på en kamel. Zayd bin Hârithah, Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) slavar Anasah och Abû Kabshah samt Hamzah turades om att rida på en kamel. Abû Bakr, ´Umar och ´Abdur-Rahmân bin ´Awf turades om att rida på en kamel och så vidare.