26. Den förnekande dogmens falska fordringar

Förnekarnas dogm fordrar flera falska fordringar. Härmed lyder några av dem:

1 – Qur’ânen och Sunnah konstaterar och kallar till otro. Ty bådadera är fulla av Allâhs bekräftade egenskaper som enligt förnekarna fordrar liknelse och otro.

2 – Qur’ânen och Sunnah har inte klargjort sanningen. Å ena sidan anser dessa människor att sanningen ligger i att förneka egenskaperna. Å andra sidan tyder varken Qur’ânen eller Sunnah, konkret eller ens abstrakt, på att Allâhs fullkomliga egenskaper skall förnekas. Det yttersta beviset som deras kunniga kan bruka för att förneka dem är exempelvis Allâhs (ta´âlâ) ord:

هَلْ تَعْلَمُ لَهُ سَمِيًّا

”Känner du någon som kan kallas Hans namne?”1

وَلَمْ يَكُن لَّهُ كُفُوًا أَحَدٌ

”Och ingen finns som kan liknas vid Honom.”2

Alla kloka människor vet att dessa och liknande verser bekräftar Allâhs (ta´âlâ) fullkomlighet och att ingen kan ha egenskaper som Han. De kan inte betyda att Han inte har några egenskaper. I så fall betyder det att Allâh och Hans sändebud talar tvetydigt, bluffar eller är oförmögna att tala klarspråk. Samtliga alternativ är omöjliga i förhållande till Allâhs (ta´âlâ) och Hans sändebuds tal. Både Allâhs och Hans sändebuds tal består av ett fullkomligt klargörande och en fullkomlig vilja. Detta tal har inte för avsikt att vilseleda och blända skapelsen, detta tal brister inte i klarläggande och vältalighet.

3 – De första föregångsmännen bland Muhâdjirûn och Ansâr och deras rättmätiga efterföljare hade antingen en falsk dogm och därmed dolde sanningen eller också var de okunniga om den. Det har rapporterats mångfaldigt att de bekräftade Allâhs fullkomliga egenskaper, vilket enligt dessa människor är fel. Det har inte hänt en enda gång att de nekade någon av Allâhs egenskaper, vilket enligt dessa människor är korrekt. Denna fordring är omöjlig i förhållande till de bästa och förträffligaste generationerna.

4 – Om inte Allâh beskrivs med fullkomliga egenskaper, fordrar det att Han beskrivs med ofullkomliga egenskaper. Allt existerande har tvivelsutan egenskaper. Om Han inte beskrivs med fullkomliga egenskaper, måste Han beskrivas med ofullkomliga egenskaper. Härmed råkar förnekarna ut för en motsatt effekt och faller i något som är värre än det de försöker undvika.

119:65

2112:4