26. al-´Ayyâshîs andra förvrängning av al-Baqarah

al-´Ayyâshî sade om Allâhs (ta´âlâ) ord:

فَتَلَقَّى آدَمُ مِن رَّبِّهِ كَلِمَاتٍ فَتَابَ عَلَيْهِ

”[Sedan] nåddes Âdam av ord från sin Herre och Han tog emot hans ånger.”1

”´Abdur-Rahmân bin Kathîr rapporterade från Abû ´Abdillâh som sade: ”När Allâh slöt förbund med Âdam visade Han honom hans avkomma. Han fick syn på profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som satt tillbakalutad på ´Alî och efter dem satt Fâtimah och al-Hasan och al-Husayn satt efter Fâtimah. Allâh sade: ”Âdam! Jag varnar dig för att titta avundsjukt på dem. I så fall skickar Jag ned dig från Mitt grannskap.” Efter att Allâh hade låtit honom inträda paradiset visade Han honom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), ´Alî, Fâtimah, al-Hasan och al-Husayn. Han tittade avundsjukt på dem. Därpå presenterades [deras] ledarskap för honom, men han förkastade det så att paradiset sköt sina blad mot honom. Efter att han hade ångrat sig inför Allâh för sin avundsjuka, accepterat ledarskapet och bett via de fems – Muhammad, ´Alî, Fâtimah, al-Hasan och al-Husayn – rättighet förlät Allâh honom. Det är betydelsen av Hans ord:

فَتَلَقَّى آدَمُ مِن رَّبِّهِ كَلِمَاتٍ فَتَابَ عَلَيْهِ

”[Sedan] nåddes Âdam av ord från sin Herre och Han tog emot hans ånger.”2

Allâh har rentvått Abû ´Abdillâh från den här lögnen och förvrängningen av Allâhs skrift och lögnen om Allâh som består av Takfîr på Allâhs profet Âdam för att ha förkastat ledarskapet. Enligt Râfidhah är det otro att förkasta det.

Âdam anklagas för avundsjuka på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) familj. Det är en av de fulaste och värsta karaktärerna. Baserat på dessa vilsna Bâtinyyahs utsago hädade och avundades Âdam innan Satan.

Sagan beljuger Qur’ânen. Allâh säger att Âdams och hans hustrus synd låg i att de åt från det förbjudna trädet. Satan fick dem att äta från det. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَقُلْنَا يَا آدَمُ اسْكُنْ أَنتَ وَزَوْجُكَ الْجَنَّةَ وَكُلاَ مِنْهَا رَغَداً حَيْثُ شِئْتُمَا وَلاَ تَقْرَبَا هَذِهِ الشَّجَرَةَ فَتَكُونَا مِنَ الْظَّالِمِينَ فَأَزَلَّهُمَا الشَّيْطَانُ عَنْهَا فَأَخْرَجَهُمَا مِمَّا كَانَا فِيهِ وَقُلْنَا اهْبِطُواْ بَعْضُكُمْ لِبَعْضٍ عَدُوٌّ وَلَكُمْ فِي الأَرْضِ مُسْتَقَرٌّ وَمَتَاعٌ إِلَى حِينٍ فَتَلَقَّى آدَمُ مِن رَّبِّهِ كَلِمَاتٍ فَتَابَ عَلَيْهِ إِنَّهُ هُوَ التَّوَّابُ الرَّحِيمُ

”Och Vi sade: ”Âdam! Tag, du och din hustru, er boning i denna lustgård och ät som ni har lust till av dess [frukter]; men närma er inte detta träd; då kan ni hemfalla åt synd!” Men Djävulen kom dem att överträda detta [förbud] och orsakade så deras fall. Och Vi sade: ”Bort, alla, härifrån! Fiender skall ni vara inbördes! Under en tid skall ni ha er boning och ert uppehälle på jorden.” [Sedan] nåddes Âdam av ord från sin Herre och Han tog emot hans ånger – Han är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige.”3

وَيَا آدَمُ اسْكُنْ أَنتَ وَزَوْجُكَ الْجَنَّةَ فَكُلاَ مِنْ حَيْثُ شِئْتُمَا وَلاَ تَقْرَبَا هَذِهِ الشَّجَرَةَ فَتَكُونَا مِنَ الظَّالِمِينَ فَوَسْوَسَ لَهُمَا الشَّيْطَانُ لِيُبْدِيَ لَهُمَا مَا وُورِيَ عَنْهُمَا مِن سَوْءَاتِهِمَا وَقَالَ مَا نَهَاكُمَا رَبُّكُمَا عَنْ هَذِهِ الشَّجَرَةِ إِلاَّ أَن تَكُونَا مَلَكَيْنِ أَوْ تَكُونَا مِنَ الْخَالِدِينَ وَقَاسَمَهُمَا إِنِّي لَكُمَا لَمِنَ النَّاصِحِينَ فَدَلاَّهُمَا بِغُرُورٍ فَلَمَّا ذَاقَا الشَّجَرَةَ بَدَتْ لَهُمَا سَوْءَاتُهُمَا وَطَفِقَا يَخْصِفَانِ عَلَيْهِمَا مِن وَرَقِ الْجَنَّةِ وَنَادَاهُمَا رَبُّهُمَا أَلَمْ أَنْهَكُمَا عَن تِلْكُمَا الشَّجَرَةِ وَأَقُل لَّكُمَا إِنَّ الشَّيْطَآنَ لَكُمَا عَدُوٌّ مُّبِينٌ قَالاَ رَبَّنَا ظَلَمْنَا أَنفُسَنَا وَإِن لَّمْ تَغْفِرْ لَنَا وَتَرْحَمْنَا لَنَكُونَنَّ مِنَ الْخَاسِرِينَ قَالَ اهْبِطُواْ بَعْضُكُمْ لِبَعْضٍ عَدُوٌّ وَلَكُمْ فِي الأَرْضِ مُسْتَقَرٌّ وَمَتَاعٌ إِلَى حِينٍ

”Âdam! Lev nu, du och din hustru, i denna lustgård och ät vad ni önskar [av dess frukter]. Men kom inte nära detta träd! Annars kan ni råka i synd.” Men genom listiga antydningar lät Djävulen dem förstå något som de hade varit omedvetna om, nämligen att de var nakna. Och han sade till dem: ”Er Herre har förbjudit er [att komma nära] detta träd just för att hindra er att bli änglar eller [sådana] väsen som lever för evigt.” Och han svor och bedyrade för dem: ”Jag är er gode rådgivare [som vill ert väl]!” Så bedrog han dem med sitt listiga tal. Och när de hade smakat av trädets [frukt] blev de medvetna om sin nakenhet och försökte skyla sig med blad från lustgården som de fäste ihop. Men då kallade deras Herre på dem: ”Har Jag inte förbjudit er [att gå nära] detta träd och varnat er att Djävulen är er svurne fiende?” De svarade: ”Herre! Vi har gjort oss själva orätt. Om Du inte ger oss Din förlåtelse och förbarmar Dig över oss är vi helt visst [för alltid] förlorade.” Han sade: ”Ned, alla, [härifrån]! Fiender skall ni vara inbördes. På jorden skall ni under en tid ha er boning och er nödtorftiga försörjning.”4

Dessa verser fastställer uttryckligen att Âdams och hans hustrus synd var att de åt från trädet och att det skedde på grund av Satans list och lockelse till trädet. Likaså bevisar verserna vad de verkligen sade till sin Herre, nämligen:

رَبَّنَا ظَلَمْنَا أَنفُسَنَا وَإِن لَّمْ تَغْفِرْ لَنَا وَتَرْحَمْنَا لَنَكُونَنَّ مِنَ الْخَاسِرِينَ

”Herre! Vi har gjort oss själva orätt. Om Du inte ger oss Din förlåtelse och förbarmar Dig över oss är vi helt visst [för alltid] förlorade.”

De gjorde alltså inte Tawassul via profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) familj, vilket dessa Bâtiniyyah ljuger om.

12:37

2Tafsîr al-´Ayyâshî (1/41).

32:35-37

47:19-24