Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 262-263

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

172 – Detta är vår religion och dogm, invändigt och utvändigt.

173 – Vi tar avstånd från allt som går emot det som vi har nämnt och klargjort.

174 – Vi ber Allâh (ta´âlâ) låta oss förbli troende och dö i det tillståndet.

FÖRKLARING

Allt som vi har tagit upp i denna dogmatiska avhandling hör till vår, muslimernas, religion. Vi tar avstånd från alla som skiljer sig från den. Ty denna dogmen är sanning och allting annat är osanning.

Efter att författaren (rahimahullâh) klargjort Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm, visade han hövlighet mot Allâh och bad Honom stadga honom i den. Det räcker alltså inte att en människa känner till dogmen. Den lärde kan begå misstag och förfela. En människa ska aldrig se upp till sin kunskap eller känna sig säker mot prövningar. Motsvarar hennes kunskap Ibrâhîms (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kunskap? Han som sade:

رَبِّ اجْعَلْ هَذَا الْبَلَدَ آمِنًا وَاجْنُبْنِي وَبَنِيَّ أَن نَّعْبُدَ الأَصْنَامَ رَبِّ إِنَّهُنَّ أَضْلَلْنَ كَثِيرًا مِّنَ النَّاسِ

”Herre! Gör detta land till en trygg tillflykt och bevara mig och mina söner från att dyrka statyer – hur många människor, Herre, har inte de lett vilse!”1?

En människa ska alltid be Allâh om sundhet. Hur många lärde har inte begått misstag och avvikit från religionen! Handlingarna räknas förvisso efter den sista handlingen.