Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 262

Detta är alltså Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm. Å ena sidan befinner den sig på andra sidan av Murdj’ah, som anser att tron inte skadas av synder. De säger att synder inte skadar den som har tro i hjärtat. Dessa människor känner sig trygga mot Allâhs list. De exkluderar handlingar ur tron såtillvida att de anser att man kan stiga in i paradiset utan några handlingar. Den dogmen har förstört världen. Till följd av den tankegången har människorna tappat fästet i religionen. Deras resonemang bygger på att i och med att de ändå ska hamna i paradiset, behövs inga handlingar. Följaktligen gör de vad de vill.

Å andra sidan befinner den sig på andra sidan av Khawâridj, som beskyller folk för otro till följd av stora synder som inte är avguderi. De implementerar alla hotfulla texter på syndare. Visserligen hotar Allâh syndare, men Han säger också:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

”Allâh förlåter inte att det avgudas med Honom, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”1

Det är Allâh som avgör vad Han vill göra med dem.

Detta är alltså Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm – och den är måttlig. Sanningen är alltså med Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah, som är måttliga när det kommer till säkerhet och hopp å ena sidan, och rädsla och hopplöshet å andra sidan. Således ska rädsla och hopp i förhållande till en person vara som fågelns två vingar; om en vinge brister, faller fågeln. Detsamma gäller människan; om hennes rädsla eller hopp brister, faller hon. Precis som fågelns vingar är balanserade, måste även hon vara balanserad.