Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 261-262

Till Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm hör också måttlighet mellan säkerhet och hopplöshet. De hoppas på Allâhs nåd utan att känna sig säkra mot Hans list, straff eller prövningar. Samtidigt tappar de inte heller hoppet om Allâhs nåd. De kombinerar rädsla med hopp, precis som profeterna gjorde. Allâh (subhânah) sade om profeterna:

كَانُوا يُسَارِعُونَ فِي الْخَيْرَاتِ وَيَدْعُونَنَا رَغَبًا وَرَهَبًا وَكَانُوا لَنَا خَاشِعِينَ

”De var alltid beredda att göra gott och ödmjukade sig inför Oss med hopp och fruktan och visade stor undergivenhet.”1

Deras rädsla för Allâh fick dem inte att tappa hoppet om Allâhs nåd:

إِنَّهُ لاَ يَيْأَسُ مِن رَّوْحِ اللّهِ إِلاَّ الْقَوْمُ الْكَافِرُونَ

”Ingen utom de otrogna ger upp hoppet om Allâhs nåd.”2

وَمَن يَقْنَطُ مِن رَّحْمَةِ رَبِّهِ إِلاَّ الضَّآلُّونَ

”Vem – utom den som helt har gått vilse – ger upp hoppet om sin Herres nåd?”3

Samtidigt orsakade inte deras hopp om Allâhs nåd säkherhet mot Hans list. Allâh (subhânah) sade:

أَفَأَمِنُواْ مَكْرَ اللّهِ فَلاَ يَأْمَنُ مَكْرَ اللّهِ إِلاَّ الْقَوْمُ الْخَاسِرُونَ

”Kunde de leva trygga, utan att oroa sig för Allâhs plan? Nej, ingen kan leva utan denna oro utom de som är förlorade.”4

Profeternas fader Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) sade:

وَاجْنُبْنِي وَبَنِيَّ أَن نَّعْبُدَ الأَصْنَامَ

”… och bevara mig och mina söner från att dyrka statyer…”5

Ibrâhîm (´alayhis-salâm) var inte trygg i sig själv, utan befarade prövningar. Han var trots allt bara en människa. Därför ska ingen människa vara trygg i sig själv och intala sig själv att hon är rättfärdig; hon ska frukta för sig själv utan att tappa hoppet om Allâhs nåd. Allâh (ta´âlâ) sade:

قُلْ يَا عِبَادِيَ الَّذِينَ أَسْرَفُوا عَلَى أَنفُسِهِمْ لَا تَقْنَطُوا مِن رَّحْمَةِ اللَّهِ إِنَّ اللَّهَ يَغْفِرُ الذُّنُوبَ جَمِيعًا إِنَّهُ هُوَ الْغَفُورُ الرَّحِيمُ

”SÄG: ”Mina slavar! Om ni har gjort orätt mot er själva genom överträdelse, misströsta då inte om Allâhs nåd. Allâh förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!”6

Med det sagt är människan ålagd att göra sådant som föranleder nåd, det vill säga ånger och uppriktighet gentemot Allâh (subhânah). Sådant medför Allâhs nåd. Allâhs nåd är nära dem som gör rätt. Godhet medför också Allâhs nåd.