Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 260

Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm är också måttlig mellan Djabriyyah och Qadariyyah. Djabriyyah bekräftar ödet till en sådan grad att de dementerar slavens valförmåga. De anser att han är påtvingad sina handlingar. Med andra ord är han bara ett instrument som aktiveras av ödet. Han varken ber, fastar eller något annat utefter eget val. Den dogmen är falsk.

Qadariyyah bekräftar slavens valförmåga till en sådan grad att de dementerar ödet. De anser att slaven handlar självständigt och exkluderat från Allâhs vilja och önskan. Med andra ord är det han själv som skapar sina handlingar, bortom Allâhs förfogande. Den dogmen delar Mu´tazilah.

Vad Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah beträffar, är de måttliga i denna sakfrågan. De säger att slaven har såväl valförmåga som vilja och att han handlar utefter eget val. Det till trots, undkommer han aldrig Allâhs beslut och bestämmelse. Hans handlingar är skapade av Allâh, men de är hans handlingar och anskaffningar. Det är han som trotsar och lyder, men det är Allâh som har bestämt allt han gör. Till följd därav är det också han som antingen straffas för sina brott eller också belönas för sin lydnad. Om han inte gjorde något utefter eget val, hade han varken belönats eller straffats. Galningar, barn och påtvingade utan val ansvarar således inte för sina handlingar.