254. Måttlighet mellan liknelse och förnekelse

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 259

Inom dogmen är islam mellan liknelse och förnekelse. Det vill säga förnekelse av Allâhs namn och egenskaper, och liknelse av skapelsen med Skaparen. Dogmen är alltså måttlig. Mu´attilah överdriver med frigörelse till en sådan grad att de dementerar Allâhs namn och egenskaper. Mushabbihah överdriver med bekräftelse till en sådan grad att de liknar Allâh med Hans skapelse. Dogmen är dock måttlig:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – och Han är den Hörande, den Seende.”1

Hans ord:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ

Ingenting är som Han…”

avfärdar Mushabbihah. Hans ord:

وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

… Han är den Hörande, den Seende.”

avfärdar Mu´attilah. Vi, Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah, bekräftar de namn och egenskaper som Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekräftar i förhållande till Honom. Vi varken förnekar dem eller föreställer oss dem. Inte heller liknar vi dem vid skapelsen. Istället anser vi att alla Allâhs namn och egenskaper tillkommer Honom (subhânah). Även om liknande namn förekommer bland människor, är beskaffenheten olik. En beskrivning är ju underordnad den beskrivne.

142:11