25. Två sorters ignoranter om otro

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 37-38

Huruvida okunnighet utgör en ursäkt eller inte, är precis som alla andra Fiqh-relaterade oenigheter som är utfärdade på egna slutsatser. Måhända är oenigheten ibland bara formell för att en dom ska implementeras på en individ. Med andra ord kan alla vara eniga om att en viss sak är otro, men är det för den sakens skull korrekt att verkställa en dom på en individ bara för att sakfrågan är klargjord för honom och samtliga hinder bortröjda? Eller är det omöjligt på grund av brist på vissa faktorer eller för att vissa hinder kvarstår? Det hela beror på att okunnighet om otro består av två typer:

1 – Att ignoranten antingen följer en annan religion än islam eller ingen religion alls på så sätt att han aldrig får för sig att hans tillstånd motstrider en viss religion. Liknande person betraktas som otrogen i detta liv. Vad gäller hans tillstånd i efterlivet, är det bara Allâh (ta´âlâ) som känner till det. Den mest korrekta åsikten är att han prövas i efterlivet såsom Allâh (´azza wa djall) vill. Allâh vet bättre vad han skulle gjort. Vi vet att han inte hamnar i Elden utan synd. Han (ta´âlâ) sade:

وَلَا يَظْلِمُ رَبُّكَ أَحَدًا

”Din Herre skall inte låta någon tillfogas orätt.”1

Att han ska betraktas som otrogen i jordelivet beror på att han inte har islam som religion för att vi ska kunna döma honom som muslim. Vi säger att han kommer att prövas i efterlivet eftersom det finns många rapporteringar som säger det. Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) nämner dem i sin bok ”Tarîq-ul-Hidjratayn” då han behandlar den åttonde åsikten om avgudadyrkarnas barn.

2 – Att ignoranten tillskriver sig islam. Han hamnar i otro samtidigt som han aldrig har fått för sig att han motstrider islam. Dessutom har ingen upplyst honom om det. Liknande person betraktas som muslim. Vad gäller hans tillstånd i efterlivet, vet Allâh (´azza wa djall) bättre hur det kommer att gå för honom.

118:49