25. Täckelset blev obligatoriskt innan ´Îd-påbudet

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah, sid. 74-76

2 – Umm ´Atiyyah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade också:

”Då Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade anlänt till Madînah, samlade han ihop Hjälparnas kvinnor i ett hus och skickade dit ´Umar bin al-Khattâb. ´Umar ställde sig vid dörren och hälsade till dem och de hälsade tillbaka. Han sade: ”Jag är Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändebud till er.” De sade: ”Välkommen, Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändebud!” Han sade: ”Lovar ni trohetseden att inte avguda något med Allâh, att inte stjäla, att inte begå äktenskapsbrott, att inte döda era egna barn, att inte sprida förtal som ni själva diktat upp och att aldrig vägra lydnad i det som är rätt och rimligt ” De svarade: ”Ja.” ´Umar, som stod utanför dörren, sträckte fram handen, och de sträckte fram sina händer inifrån. Sedan sade han: ”Allâh! Vittna!” Därefter blev vi befallda att gå ut till ´Îd-bönerna, såväl mör som menstruerande kvinnor. Också blev vi förmenande att följa med begravningståg och tillsagda att vi inte är ålagda att be fredagsbön.” Jag frågade honom om förtalet och trotset i det som är rätt och rimligt. Han svarade: ”Jämmer.”1

Poängen klargörs när vi påminner oss om att versen:

يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ إِذَا جَاءكَ الْمُؤْمِنَاتُ يُبَايِعْنَكَ عَلَى أَن لَّا يُشْرِكْنَ بِاللَّهِ شَيْئًا وَلَا يَسْرِقْنَ وَلَا يَزْنِينَ وَلَا يَقْتُلْنَ أَوْلَادَهُنَّ وَلَا يَأْتِينَ بِبُهْتَانٍ يَفْتَرِينَهُ بَيْنَ أَيْدِيهِنَّ وَأَرْجُلِهِنَّ وَلَا يَعْصِينَكَ فِي مَعْرُوفٍ فَبَايِعْهُنَّ وَاسْتَغْفِرْ لَهُنَّ اللَّهَ إِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ

”Profet! När troende kvinnor kommer till dig för att inte avguda något med Allâh, att inte stjäla, att inte begå äktenskapsbrott, att inte döda sina egna barn, att inte sprida förtal som de själva diktat upp och att aldrig vägra lydnad i det som är rätt och rimligt – tag då emot deras trohetsed och be Allâh förlåta dem deras synder; Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig.”2

uppenbarades under Erövringens dag3 och efter Prövningens vers4. al-Miswar sade att Prövningens vers uppenbarades under Hudaybiyah-dagen. Enligt den korrekta åsikten inföll den dagen år 6, sade Ibn-ul-Qayyim i ”Zâd-ul-Ma´âd”. Versen som påbjuder täckelse uppenbarades år 3. En annan teori är år 5 då profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lägrade Zaynab bint Djahsh, vilket nämns i hennes biografi i ”al-Isâbah”.

Det bevisar att kvinnorna befalldes att gå till ´Îd-bönerna efter att täckelset blivit obligatoriskt. Vad som stödjer den slutsatsen är att ´Umar ställde sig utanför dörren och gick inte in till kvinnorna. Där och då förkunnade han för dem profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallning att gå till ´Îd-bönerna. Det utspelade sig år 6, efter profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) återkomst från Hudaybiyah. Efter att Prövningens vers och Trohetsedens vers uppenbarats vill säga. Därmed vet du att Umm ´Atiyyahs ord ”Då Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade anlänt till Madînah” åsyftar hans återkomst från Hudaybiyah och inte från Makkah.

1al-Bukhârî i ”at-Târîkh al-Kabîr” (1/1/361), Ahmad (6/408-409), al-Bayhaqî (3/184) och adh-Dhiyâ’ al-Maqdisî i ”al-Mukhtârah” (1/104-105) via Ismâ´îl bin ´Abdir-Rahmân bin ´Atiyyah, från hans farmor Umm ´Atiyyah. Han sade:

”Även Ibn Khuzaymah och Ibn Hibbân rapporterade dem i sina respektive ”as-Sahîh”

Denne Ismâ´îl nämnde Ibn Abî Hâtim i ”al-Djarh wat-Ta´dîl” (1/1/185) utan kritik eller beröm. Enligt Ibn Hibbân var han pålitlig. I ”at-Taqrib” står det att han är accepterad. En sådan person duger till intygande rapporteringar, framför allt med tanke på att adh-Dhahabî sade i ”Mukhtasar al-Bayhaqî” (2/133) att berättarkedjan är god. Den knutna handen nämns i al-Bukhârîs ”as-Sahîh” (4892) och at-Tabarânîs ”al-Kabîr” (24/182) via flera vägar som bara avfärdas av en högmodig människa.

260:12

3Det sade Muqâtil. Se ”ad-Durr” (6/209).

4Det sade Djâbir, vilket Ibn Mardûyah rapporterade från honom. Se ”ad-Durr” (6/211).