25. Muslimens ständiga rädsla

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 71

Akta dig för överdrift. Förlita dig inte på dina handlingar, ta dem inte för givna. Se dig alltid som bristfällig så att Allâh godtar dina handlingar och benådar dig. Allâh (ta´âlâ) sade om de troende:

وَالَّذِينَ يُؤْتُونَ مَا آتَوا وَّقُلُوبُهُمْ وَجِلَةٌ أَنَّهُمْ إِلَى رَبِّهِمْ رَاجِعُونَ أُوْلَئِكَ يُسَارِعُونَ فِي الْخَيْرَاتِ وَهُمْ لَهَا سَابِقُونَ

De som, när de ger sina gåvor, ängslas vid tanken på att de skall stå till svars inför sin Herre; – det är dessa som alltid är ivriga att göra gott och som här visar sig som de främsta.”1

´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”Allâhs sändebud! Är det mannen som stjäl, horar och dricker sprit?” Han sade: ”Nej. Det är han som ber och fastar och fruktar att det inte accepteras från honom.”

De troende gör goda handlingar alltmedan de är rädda och aktsamma:

كَانُوا يُسَارِعُونَ فِي الْخَيْرَاتِ وَيَدْعُونَنَا رَغَبًا وَرَهَبًا وَكَانُوا لَنَا خَاشِعِينَ

De var alltid beredda att göra gott och ödmjukade sig inför Oss med hopp och fruktan och visade stor undergivenhet.”2

إِنَّ الَّذِينَ يَخْشَوْنَ رَبَّهُم بِالْغَيْبِ لَهُم مَّغْفِرَةٌ وَأَجْرٌ كَبِيرٌ

”Men förlåtelse och en riklig belöning väntar dem som står i bävan inför sin Herre, fastän de inte kan se eller förnimma Honom.”3

إِنَّ الَّذِينَ هُم مِّنْ خَشْيَةِ رَبِّهِم مُّشْفِقُونَ وَالَّذِينَ هُم بِآيَاتِ رَبِّهِمْ يُؤْمِنُونَ وَالَّذِينَ هُم بِرَبِّهِمْ لَا يُشْرِكُونَ وَالَّذِينَ يُؤْتُونَ مَا آتَوا وَّقُلُوبُهُمْ وَجِلَةٌ أَنَّهُمْ إِلَى رَبِّهِمْ رَاجِعُونَ أُوْلَئِكَ يُسَارِعُونَ فِي الْخَيْرَاتِ وَهُمْ لَهَا سَابِقُونَ

”De som bävar inför sin Herre och som tror på sin Herres budskap och inte sätter något vid sin Herres sida och som, när de ger sina gåvor, ängslas vid tanken på att de skall stå till svars inför sin Herre; – det är dessa som alltid är ivriga att göra gott och som här visar sig som de främsta.”4

Så handlar de gudfruktiga; de är aktsamma och dyrkar Allâh allena. De undviker avguderi och gör goda handlingar. Samtidigt är deras hjärtan rädda. De betraktar inte sig själva som säkra. De vet att läget är allvarligt och att människan är ett föremål för tillkortakommanden. Således bävar de för sina synder och annat som de inte har ångrat sig för. De fruktar att deras goda handlingar ska sakna villkor för att bli accepterade. De troende är nämligen aktsamma. De är inte trygga. De undkommer inte rädsla ehuru de vet att alla som dör med islam som religion dör i ett bra tillstånd, men de bävar för syndernas konsekvenser.

123:60-61

221:90

367:12

422:57-61