25. Exempel på magi

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Ahmad sade: Muhammad bin Dja´far berättade för oss: ´Awf berättade för oss, från Hayyân bin al-´Alâ’: Qutn bin Qabîsah berättade för oss, från sin fader som berättade att han hörde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”´Iyâfah, Tarq och Tiyarah är exempel på Djibt.”

´Awf sade:

”´Iyâfah går ut på att skrämma iväg en fågel, Tarq går ut på att rita streck i marken och Djibt, sade al-Hasan, är Satans sång.”1

Dess berättarkedja är bra. Abû Dâwûd, an-Nasâ’î och Ibn Hibbân i ”as-Sahîh” har en även rapportering med en sammanbunden berättarkedja från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

2 – Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som lär sig en del av astrologi lär sig en del av magi. Ju mer han lär sig av det ena lär han sig av det andra.”2

Rapporterad av Abû Dâwûd med autentisk berättarkedja.

3 – an-Nasâ’î rapporterade via Abû Hurayrahs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth:

”Den som knyter en knut och spottar i den har utövat magi. Den som utövar magi har avgudat. Den som fäster något lämnas över till det.”3

4 – Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Skall jag inte berätta för er vad ´Adhah är för något? Det är skvaller och tissel bland människorna.”4

Rapporterad av Muslim.

5 – al-Bukhârî och Muslim rapporterade via Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det finns helt säkert vältalighet som är magi.”5

FÖRKLARING

Författaren vill ge exempel på magi så att den troende skall vara uppmärksam, akta sig för den och hålla sig borta från den. Fenomenet kan kallas för magi för att det är skadligt ehuru det inte är någon magi i form av tjänster och dyrkan ägnade djävlarna. Det sistnämnda är en ren magi medan det förstnämnda har magins påverkan.

1 – Ahmad sade: Muhammad bin Dja´far berättade för oss: ´Awf berättade för oss, från Hayyân bin al-´Alâ’: Qutn bin Qabîsah berättade för oss, från sin fader som berättade att han hörde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”´Iyâfah, Tarq och Tiyarah är exempel på Djibt.”

´Awf sade:

”´Iyâfah går ut på att skrämma iväg en fågel, Tarq går ut på att rita streck i marken och Djibt, sade al-Hasan, är Satans sång.”

Djibt är magi, vilket ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) sade.

Dessa företeelser kallas för magi på grund av den ondska och det fördärv som de består av och för att dess utövare kan framhäva kunskap om det dolda.

´Iyâfah går ut på att skrämma iväg en fågel, vilket ´Awf sade. De skrämmer iväg fåglarna och påstår att de vägleder dem. Ibland drabbas de av pessimism och ibland av optimism. Det hör till den hedniska tiden praxis. Fåglar förfogar varken över godhet eller ondska. Det bevisar bara hur okunniga och vilsna dessa människor är. De blir skrockfulla på grund av kråkor, ugglor och andra fula djur medan de blir optimistiska när de ser vackra djur och menar att de medför en fin utväg.

Tarq går ut på att rita streck i marken. De säger att strecket tyder på det ena och det andra och att det ena och det andra kommer att ske. Ibland kan företeelsen handla om ren nonsens och ibland kan den vara en hallucination. I så fall är det djävlarna som tjänas och lyds. Därtill hävdar de att de känner till det dolda. Allt det är lögner som inte nyttar något.

Djibt är Satans sång, sade al-Hasan.

Tiyarah är pessimism orsakad av något sett eller hört. Företeelsen är förbjuden och exempel på ett mindre avguderi. Den kan även vara ett större avguderi om man tror att fågeln förfogar över skapelsen. Dock blir människorna vanligtvis bara pessimistiska av den.

Alla dessa fenomen hör till den hedniska tidens praxis och magi. Det har också sagts att de står för statyer eller något som det inte finns något gott i. Poängen är alltså att det är förbjudet att skrämma iväg fåglarna på detta vis för att handlingen påminner om den hedniska tidens praxis.

Orden ”Dess berättarkedja är bra. Abû Dâwûd, an-Nasâ’î och Ibn Hibbân i ”as-Sahîh” har en även rapportering med en sammanbunden berättarkedja från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)” syftar på hadîthen:

”´Iyâfah, Tarq och Tiyarah är exempel på Djibt.”

Resten finns bara hos Ahmad.

2 – Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som lär sig en del av astrologi lär sig en del av magi. Ju mer han lär sig av det ena lär han sig av det andra.”

Det bevisar att astrologi är astrologernas och svindlarnas lära och den är falsk. Till den hör att man tror på att himlakroppar ligger bakom en persons död, liv, fallna makt och liknande.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Ju mer han lär sig av det ena lär han sig av det andra.”

Det vill säga ju mer han lär sig av astrologi lär han sig också av magi och avguderi. Vad som avses här är trosuppfattningen att himlakroppar påverkar incidenter på jorden. Det är syndigt att tro så. Dock är det okej att dra nytta av himlakropparna och deras omloppsbanor för att veta var Qiblah ligger och temperaturen. En sådan kunskap är en gåva från Allâh.

Till pessimistisk syn på tidsperioder hör att varken slakta, handla eller sluta avtal i Safar. Det är en hednisk praxis.

3 – an-Nasâ’î rapporterade via Abû Hurayrahs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth:

”Den som knyter en knut och spottar i den har utövat magi. Den som utövar magi har avgudat. Den som fäster något lämnas över till det.”

Författaren ville ge exempel på olika former av magi däribland knutar som det spottas i. Magiker knyter knutar som de spottar i med sina vidriga andetag. Därtill samarbetar de med och tjänar djävlarna. Med Allâhs tillstånd träder något av deras mål i kraft. Allâh nämnde magin när Han sade:

وَمِن شَرِّ النَّفَّاثَاتِ فِي الْعُقَدِ

”… mot det onda från dem som blåser på knutar.”6

De är magiker.

Magin delas upp i två typer:

1 – Magi med hjälp av knutar, spott och skadliga örter. Detta existerar.

2 – Magi med hjälp av inbillningar och hallucinationer. Allâh (ta´âlâ) sade om Faraos magiker:

فَإِذَا حِبَالُهُمْ وَعِصِيُّهُمْ يُخَيَّلُ إِلَيْهِ مِن سِحْرِهِمْ أَنَّهَا تَسْعَى

”Och deras trolldom gjorde sådan verkan att han tyckte sig se att deras rep och stavar verkligen rörde sig.”7

فَلَمَّا أَلْقَوْاْ سَحَرُواْ أَعْيُنَ النَّاسِ وَاسْتَرْهَبُوهُمْ وَجَاءوا بِسِحْرٍ عَظِيمٍ

”Och när de kastade [sina stavar] förvände de synen på människorna och satte skräck i dem och gav prov på stor trolldomskonst.”8

Allâh sade att den var stor på grund av att det fick människorna att inbilla sig den.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som utövar magi har avgudat.”

Ty utövad magi innebär att djävlarna dyrkas och tillbes. Därför sade Allâh:

وَمَا كَفَرَ سُلَيْمَانُ وَلَكِنَّ الشَّيْاطِينَ كَفَرُواْ يُعَلِّمُونَ النَّاسَ السِّحْرَ وَمَا أُنزِلَ عَلَى الْمَلَكَيْنِ بِبَابِلَ هَارُوتَ وَمَارُوتَ وَمَا يُعَلِّمَانِ مِنْ أَحَدٍ حَتَّى يَقُولاَ إِنَّمَا نَحْنُ فِتْنَةٌ فَلاَ تَكْفُرْ

”Det var dock inte Sulaymân som hädade utan dessa djävlar, vilka undervisade människorna i trolldom och i det som hade uppenbarats för de två änglarna i Babylon, Hârût och Mârût. Men dessa två undervisade ingen utan att först säga: ”Vi är bara en prövning och en frestelse; häda därför inte!”9

Det bevisar att det är otro att lära sig magi.

Hadîthens berättarkedja består av svaghet eftersom al-Hasan rapporterar från Abû Hurayrah. Flera lärda säger att al-Hasan hörde aldrig Abû Hurayrah. Till följd därav är hadîthen avbruten. Den rapporteras via ´Ubâdah bin Maysarah som består av svaghet. Dock rapporteras betydelsen från andra håll.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som fäster något lämnas över till det.”

Den som fäster sig vid Allâh lämnas över till Allâh som tar hand om hans bekymmer:

أَلَيْسَ اللَّهُ بِكَافٍ عَبْدَهُ

”Räcker Allâh inte till för Sin tjänare?”10

وَمَن يَتَوَكَّلْ عَلَى اللَّهِ فَهُوَ حَسْبُهُ

”Och den som litar till Allâh behöver inget annat [stöd].”11

Den som fäster sig vid magi, amuletter och djävlar lämnar Allâh över till dem. Den som förlitar sig på någon annan Allâh har förlorat och gått under.

4 – Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Skall jag inte berätta för er vad ´Adhah är för något? Det är skvaller och tissel bland människorna.”

Rapporterad av Muslim.

Författaren till ”al-Qâmûs” sade:

”´Adhah är magi, lögn och skvaller.”

Han nämnde den i det här sammanhanget för att magi medför osanning, lögn, svindleri, bluff och bedrägeri mot människorna.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det är skvaller och tissel bland människorna.”

Handlingen heter så för att den skadar människorna och medför lögn, osanning, osämja och fördärv mellan människorna. Därför sade Yahyâ bin Abî Kathîr:

”En skvallrare och lögnare kan förstöra mer på en stund än vad en magiker kan förstöra på ett helt år.”

Så rapporterade Ibn ´Abdil-Barr från honom. Deras ondska är alltså stor. Därför sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Skvallraren träder inte in i paradiset.”12

5 – al-Bukhârî och Muslim rapporterade via Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det finns helt säkert vältalighet som är magi.”

Den vältalige kan förhäxa människorna med sin vältalighet. Må hända han för dem bakom ljuset. Må hända han bedrar dem så att de inte får sanningen klargjord för sig. Majoriteten säger att hadîthen berömmer vältalighet om den nyttar sanningen. Andra säger att den fördömer vältaligheten, vilket Ibn ´Abdil-Barr nämnde från vissa en lärda. Dock är vältaligheten berömvärd om den består av sanning och kall till Qur’ânen och Sunnah på samma sätt som den är fördömd om den tillämpas för att bedra och föra människorna bakom ljuset. Hadîthen behandlar nämligen båda alternativen. Qur’ânen och Sunnah har det klaraste och vältaligaste klargörandet när de klargör sanningen och kallar människorna till den. När en man predikade vältaligt i ´Umar bin ´Abdil-´Azîzs närvaro sade han:

”Detta är en lovlig magi.”

1Abû Dâwûd (3907), Ahmad (20623), at-Tabarânî (941) och al-Bayhaqî (16292). Svag enligt al-Albânî i ”Dha´îf-ul-Djâmi´” (8336).

2Abû Dâwûd (3905), Ibn Mâdjah (3726), Ahmad (2841) och al-Bayhaqî (16290). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (11019).

3an-Nasâ’î (4079) och at-Tabarânî i ”al-Awsat” (1469). Svag enligt al-Albânî i ”Ghayât-ul-Marâm” (288).

4Muslim (2606).

5al-Bukhârî (5146) och Muslim (869).

6113:4

720:66

87:116

92:102

1039:36

1165:3

12Muslim (105).