25. Sann olycka

Vad det verkligen ska gråtas och sörjas över, är att man inte har levt upp till Allâhs rättigheter, eller att man har blandat goda handlingar med dåliga handlingar, så att man hamnar under Allâhs vilja och därtill har ångest värdig berg och förluster värdiga sandkorn.

Endast den sjuke inser vad hälsa är.

Endast den prövade inser vad sundhet är.

Detsamma gäller livet. Endast den döde inser vad liv är.

De döda vet numera hur saker och ting verkligen ligger till. Realiteten har klargjorts för dem. De har fått reda på värdet av goda handlingar. Därborta är det bara rena handlingar som gagnar. Därborta är det bara den fromme slaven som stiger i grader. Den bristfällige kommer att önska att han kom tillbaka till jordelivet för att ta igen det som han har missat. Den slarviges önskan till en återkomst är än större och starkare. Således är det obligatoriskt att utnyttja den hälsa och fritid som många människor luras av.

Man ska sörja och gråta för den person som har råkat ut för detta till följd av att han försummade dödens fasor och ensamheten i graven och dess förnedrande och främmande tillstånd. Därefter kommer frågorna från Munkar och Nakîr (´alayhimâs-salâm). Därefter kommer den långa vistelsen under jorden, som antingen är lycksalig eller också straffande. Därefter kommer utgången ur graven till skapelsernas Herre. Därefter kommer den långa vänteperioden på Samlingsplatsen och alla Domedagens fasor som skådas där. Därefter betalar han räkenskap framför Allâh (ta´âlâ) och får sina handlingar vägda. Handlingsböckerna och räkenskaperna kommer till och med att beröras av en myras vikt. Allt man har gjort kommer att stå i en bok som inte lämnar något stort eller litet. Allt står i den. Personen kommer att sväva mellan hopp och rädsla. Han hamnar antingen i den högra gruppen eller också i den vänstra.

Om den olycksdrabbade tänker på dessa väldiga olyckor som väntar på honom och som han försummar och inte förbereder sig för, kommer de att få honom att glömma hans älskades olyckor och återvända till tålamod och nöje med det som Allâh har beslutat och låtit ske. Om han kan gagna med något, gagnar han sin döde med det. Klarar han inte av det, ska han åtminstone inte besvära den döde med det som föreskriften har förbjudit, däribland jämmer, klagomål, slag på kinder, rivning av kläder och andra föraktfulla handlingar och utlåtanden som fördömdes av Salaf och deras efterträdare.