25. Endast den döde inser värdet av livet

Vad det verkligen skall gråtas och sörjas över är att man inte har levt upp till Allâhs rättigheter eller för att man har blandat goda handlingar med dåliga handlingar så att man hamnar under Allâhs vilja och därtill har ångest stora som berg och förluster många som sandkorn.

Endast den sjuke inser vad hälsan verkligen är.

Endast den prövade inser vad sundheten verkligen är.

Detsamma gäller livet. Endast den döde inser vad livet verkligen är.

De döda har nu fått reda på hur saker och ting verkligen är. Realia har blivit klargjord för dem. De har nu fått reda på värdet av de goda handlingarna. Därborta är det bara de rena handlingarna som gagnar. Därborta är det bara den fromme tjänaren som stiger i grader. Den bristfällige kommer att önska att han kom tillbaka till det här livet för att ta igen det som han har missat. Den slarviges önskan till en återvändo är större och starkare. Således är det obligatoriskt att utnyttja hälsan och fritiden som många människor luras av.

Man skall sörja och gråta för personen som har råkat ut för detta för att han försummade dödens fasor och ensamheten i graven och dess förnedrande och främmande tillstånd. Därefter kommer frågorna från Munkar och Nakîr (´alayhimâs-salâm). Därefter kommer den långa vistelsen under jorden som antingen är lycksalig eller straffande. Därefter kommer utgången ur graven till skapelsernas Herre. Därefter kommer den långa vänteperioden på Samlingsplatsen och alla Domedagens fasor som skådas där. Därefter betalar han räkenskap framför Allâh (ta´âlâ) och får sina handlingar vägda. Handlingsböckerna och räkenskaperna kommer till och med att beröras av en myras vikt. Allt man har gjort kommer att stå i en bok som inte lämnar något stort eller litet. Allt står i den. Personen kommer att sväva mellan hopp och rädsla. Han hamnar antingen i den högra gruppen eller också i den vänstra.

Om den olycksdrabbade tänker på dessa väldiga olyckor som väntar på honom och som han försummar och inte förbereder sig för, kommer de att få honom att glömma hans älskades olyckor och återvända till tålamodet och välbehaget med det som Allâh har beslutat och låtit ske. Om han kan gagna med något, gagnar han sin döde med det. Klarar han inte av det skall han åtminstone inte besvära den döde med det som Sharî´ah har förbjudit som jämmer, klagomål, slag på kinderna,  rivning av kläder och andra föraktfulla handlingar och utlåtanden som fördömdes av Salaf och deras efterträdare.