Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

at-Tadmuriyyah, sid. 20

Om de som dementerar Egenskaperna säger att bekräftelse av kunskap, förmåga och vilja fordrar flera egenskaper, vilket är en omöjligt sammansättning, frågas de: När ni säger att Hans befintlighet är självklar, att Han är reson, resonabel och resonlig, förälskad och förälskad i, njutbar, njutare och njutning – betyder inte det ena också det andra? Dessa betydelser är både flera och antonyma samt en sammansättning som ni både bekräftar och betraktar som monoteism.

Om de säger att det verkligen är monoteism och en ingalunda omöjlig sammansättning, ska de veta att också Essensens beskrivning med dess fordrade egenskaper är monoteism och en ingalunda omöjlig sammansättning. Ty det är allmänt vedertaget att lärd inte betyder förmögen eller att essens betyder lärd och förmögen. Den som anser det vara möjligt att en beskrivning är densamma som den beskrivne hör till den värsta sortens sofister. Därtill är han motsägelsefull. För om det är möjligt är det också möjligt att det enas befintlighet är det andras befintlighet. I så fall är befintligheten en sett till substans och inte sett till sort. Om då det möjligt befintliga är i själva verket det självklart befintliga, är varje skapelses befintlighet – som blir obefintlig efter att ha varit befintlig och befintlig efter att ha varit obefintlig – den eviga och ändlösa Sanningens befintlighet som inte är föremål för obefintlighet. I så fall är den självklara befintligheten beskriven med all sorts liknelse, förkroppsling, brist och defekt, vilket konkretiseras av panenteister som har kommit med denna osunda princip. Mot den bakgrunden är Egenskapernas förnekares teorier falska i alla fall.