24. Tron på straffet i graven

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Det skall tros på straffet i graven.”

FÖRKLARING

Straffet och lycksaligheten i graven är något som endast Allâh har kunskap om. I graven upplever den döde antingen smärta eller också njutning. Straffet och lycksaligheten i graven har bekräftats i mångfaldiga bevis. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om ni inte hade dött skulle jag bett Allâh låta er höra det jag hör av straffet i graven.”1

al-Bukhârî och Muslim rapporterade att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick förbi två gravar och sade:

De straffas, men de straffas inte för något allvarligt. Jo, det är visst allvarligt. En av dem gick omkring och skvallrade medan den andre inte skyddade sig mot urin.” Därefter tog han ett palmblad och delade det i två delar och satte dem i vardera grav. De sade: ”Allâhs sändebud! Varför gjorde du så?” Han svarade: ”Förhoppningsvis mildras deras straff så länge de är gröna.”2

al-Barrâ’ bin ´Âzibs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth tyder också på det. Till bevisen för lycksaligheten i graven hör hadîthen:

Deras själar är i gröna fåglars magar. De har lyktor som hänger i tronen och de flyger omkring i paradiset som de vill. Därefter återvänder de till lyktorna.”3

Det finns som sagt fler bevis för lycksaligheten och straffet i graven.

Somliga menar att straffet i graven är oföreställbart bara för att deras förstånd inte kan föreställa sig det. De menar att om vi gräver upp en grav så finner vi att skelettet däri är fuktigt och att det saknar spår av lycksalighet respektive tortyr. Så säger Mu´tazilah och deras trosfränder i dag som Hizb-ut-Tahrîr.

De lärda är splittrade om straffet drabbar endast själen, endast kroppen eller bådadera. Åsikten som är närmast sanningen är att straffet respektive lycksaligheten berör både själen och kroppen och att kroppen liksom själen tar del av straffet respektive lycksaligheten.

1Muslim (2867).

2al-Bukhârî (218) och Muslim (292).

3Muslim (1887).