24. Gråten skadar den levande och den döde

Den olycksdrabbade skall också veta att gråten skadar den levande och den döde. Den levande riskerar att förlora synen. Allâh (ta´âlâ) sade om Ya´qûb (´alayhis-salâm):

وَابْيَضَّتْ عَيْنَاهُ مِنَ الْحُزْنِ

”Hans blick skymdes [av tårar]…”1

Likaså vilar inte den döde ut av gråten. Abû Shudjâ´ ad-Daylamî rapporterade med sin berättarkedja  från ´Alî bin al-Husayn som sade:

”Under tiden som Dâwûd at-Tâ’î satt tillsammans med sina vänner somnade han till snabbt för att sedan vakna och säga: ”Vet ni vad jag drömde om? Jag drömde att jag gick in i paradiset och såg hur barn lekte med ett äpple som de kastade till varandra. Det stod ett barn vid sidan som såg ledset och nedstämt ut. Jag frågade: ”Varför leker inte det barnet med er?” De svarade: ”Han har dött nyligen och hans moder gråter mycket efter honom. Han är ledsen för att hans moder gråter efter honom.” Jag frågade: ”Var bor de?” De sade: ”I den och den stammen.” Jag frågade: ”Vem är hans föräldrar?” De sade: ”Den och den.” Jag frågade: ”Vad heter han?” De svarade: ”Så och så.” Dâwûd sade till sina vänner: ”Låt oss gå.” De gick och kom till stammen och frågade efter föräldrarna. De träffade dem eller en av dem. Han berättade för dem om sin dröm. Då svor modern att hon inte skulle gråta för honom mer.”

1 12:84