Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

Sahîh-ul-Kalim at-Tayyib, sid. 80-83

Verifiering och korrigering: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

117 – Abû Sa´îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”En grupp av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare var ute på en resa när de slog sig ned hos en arabisk stam. De bad dem att ta emot dem som gäster, men de vägrade. Då blev stamhövdingen stucken. De försökte bota honom på alla möjliga sätt, men inget hjälpte honom. Vissa av dem sade: ”Ni borde vända er till gruppen som har kommit. De kanske har något.” De gick till dem och sade: ”Vår stamhövding har blivit stucken. Vi har försökt bota honom på alla sätt, men det har inte hjälpt honom. Har ni något?” En av dem sade: ”Jag svär vid Allâh att jag kan bota, men jag svär vid Allâh att vi bad er att ta emot oss som gäster, men ni vägrade. Jag kommer inte att bota er förrän ni gengäldar oss.” De kom överens om en flock får. Han började spotta på honom och läsa:

الْحَمْدُ للّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ

”Lov och pris tillkommer Allâh, världarnas Herre.”1

Mannen blev pigg som om han hade blivit befriad från tyglar. Han började gå och kände inte av någon smärta. De gav dem den ersättning som de hade kommit överens om. Vissa av dem sade: ”Dela upp den.” Andra sade: ”Gör inget förrän vi kommer till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och berättar för honom vad som har hänt, så får vi se vad han befaller oss.” De kom till Allâhs sändebud och berättade för honom vad som hade hänt. Han sade: ”Hur vet du att det exorciserar?” Sedan sade han: ”Ni har gjort rätt. Dela upp den och ge mig en del” och började skratta.”

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

118 – ´Abdullâh bin ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade be om skydd för al-Hasan och al-Husayn (radhiya Allâhu ´anhumâ) på följande sätt:

أُعِيذُكما بِكَلِمَاتِ اللهِ التَّامَّةِ مِنْ كُل شَيْطَانٍ وَهَامَّةٍ وَمِنْ كُلِّ عَيْنٍ لامَّةٍ

”Jag ber om skydd för er via Allâhs fullkomliga ord mot varje djävul och giftig varelse och mot varje ont öga.”

Han sade:

”Så brukade er fader be om skydd för Ismâ´îl och Ishâq.”

Rapporterad av al-Bukhârî.

119 – ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) berättade:

”När någon hade smärtor, skador eller sår brukade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) göra så här – Sufyân bin ´Uyaynah lade pekfingret på marken och tog sedan upp det – och säga:

بسْمِ اللَّهِ، تُرْبَةُ أرْضِنَا، برِيقَةِ بَعْضِنَا، يُشْفَى سَقِيمُنَا، بإذْنِ رَبِّنَا

”I Allâhs namn. Vårt lands mark och med saliven från någon av oss botas vår sjukling med vår Herres tillstånd!”2

120 – Hon berättade också att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade be om skydd för sina familjemedlemmar, sätta sin högra hand på dem och säga:

اللَّهُمَّ رَبَّ النَّاسِ أَذْهِبِ الْبَاسَ واشْفِ أنْتَ الشافي، لَا شِفَاءَ إِلَّا شِفَاؤُكَ شِفَاءً لَا يُغَادِرُ سَقَمًا

”Allâh! Människornas Herre! Ta bort sjukdomen. Bota, Du är Botaren. Det finns ingen bot frånsett Din bot; en bot som inte lämnar efter sig någon sjukdom.”

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

121 – ´Uthmân bin Abîl-´Âs berättade att han vände sig till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och berättade för honom om smärtorna i kroppen som han led av alltsedan han konverterade till islam. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Lägg din hand på din onda kroppsdel och säg tre gånger:

بِسْمِ اللهِ

”I Allâhs namn.”

Säg sedan sju gånger:

أَعُوذُ بِعِزَّةِ اللهِ وَقُدْرَتِهِ مِنْ شَرِّ مَا أَجِدُ وأُحَاذِرُ

”Jag söker skydd via Allâhs makt och Hans förmåga mot allt ont som jag upplever och aktar mig för.”

Rapporterad av Muslim.

122 – Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som besöker en sjukling som inte har dött än och säger sju gånger hos honom:

أَسْأَلُ اللَّهَ الْعَظِيمَ رَبَّ الْعَرْشِ الْعَظِيمِ، أَنْ يَشْفِيَكَ

”Jag ber Allâh, den Väldige, den väldiga tronens Herre, att bota dig.”

kommer Allâh att bota honom.”

Rapporterad av Abû Dâwûd och at-Tirmidhî som sade:

”Hadîthen är god.”3