Efter det skickade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) iväg ´Abdullâh bin Djahsh bin Ri’âb al-Asdî och åtta andra Muhâdjirûn. Han skrev ett brev till honom och befallde honom att inte läsa det förrän de hade rest i två dagar och att inte tvinga sitt sällskap till det som står i brevet. När han öppnade brevet kunde han läsa följande:

”När du läser det här brevet skall du fortsätta din färd tills du slår läger bland palmerna mellan Makkah och at-Tâ’if. Väl där skall du observera Quraysh och underrätta oss om dem.”

Han sade:

”Jag lyssnar och jag lyder.”

Han berättade för sitt sällskap om uppgiften och att han inte tänkte tvinga dem till den; den som önskade sig martyrdöden fick resa sig upp och den som ogillade döden fick återvända. Han sade:

”Vad mig beträffar, så skall jag gå upp.”

Det gjorde de allesammans.

Under färden blev Sa´d bin Abî Waqqâs och ´Utbah bin Ghazwân av med sin kamel som de turades om att rida på. De begav sig iväg för att hitta den och till följd därav kom de efter de andra. ´Abdullâh bin Djahsh fortsatte sin färd tills han kom fram till palmerna. Han passerades av Qurayshs karavan som hade russin, läder och andra handelsvaror i sitt bagage. I karavanen fanns ´Amr bin al-Hadhramî, ´Abdullâh bin al-Mughîrahs två söner ´Uthmân och Nawfal och al-Hakam bin Kaysan. Muslimerna samrådde sinsemellan och sade:

”Det är den sista dagen i den heliga månaden Radjab. Om vi bekrigar dem så kränker vi den heliga månaden. Och om vi låter dem vara i natt så går de in i Haram.”

Till sist kom de överens om att anfalla dem. En av dem träffade ´Amr bin al-Hadhramî så att han dog. ´Uthmân och al-Hakam tillfångatofs. Nawfal lyckades fly.

De återvände med karavanen och de två fångarna. En femtedel hade lagts åt sidan. Det var det första krigsbytet och den första femtedelen som beslagtagits i islam. Det var även första gången som någon blev dödad i islam och likaså första gången som någon blev tillfångatagen i islam. Även om deras (radhiya Allâhu ´anhum) handling var baserad på Idjtihâd fördömde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dem för den.

Quraysh fördömde och förkastade handlingen mycket starkt och sade:

”Muhammad har förklarat de förbjudna månaderna lovliga.”

Då uppenbarade Allâh (´azza wa djall):

يَسْأَلُونَكَ عَنِ الشَّهْرِ الْحَرَامِ قِتَالٍ فِيهِ قُلْ قِتَالٌ فِيهِ كَبِيرٌ وَصَدٌّ عَن سَبِيلِ اللّهِ وَكُفْرٌ بِهِ وَالْمَسْجِدِ الْحَرَامِ وَإِخْرَاجُ أَهْلِهِ مِنْهُ أَكْبَرُ عِندَ اللّهِ

”De frågar dig om att strida under den helgade månaden. Säg: ”Att strida under denna månad är en svår [synd]. Men inför Allâh är det en ännu svårare [synd] att spärra vägen till Allâh [för andra] och att häda Honom och [att vägra människorna tillträde till] den heliga Moskén och att jaga bort de troende därifrån.”1

Allâh (subhânah) sade att handlingen var fel eftersom det är allvarligt att kriga under de heliga månaderna. Dock är avgudadyrkarnas handling än värre när de lockar från Allâhs väg, hädar Honom och den Heliga moskén och kör ut Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare som är de berättigade till den Heliga moskén. Det är värre än krig under den heliga månaden. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) godtog femtedelen från det krigsbytet och tog emot lösensummor i utbyte mot de två fångarna.