Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 253-255

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

169 – Vi anser att enighet är sanning och korrekt, medan splittring är avvikelse och straff.

FÖRKLARING

Vi, Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah, gör gällande att enighet är sanning medan splittring är straff. Att samfundet är enat om sanningen är nåd. Att det är splittrat sinsemellan är ett straff. Det hör till Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs grundvalar. Således är det obligatoriskt att enas och förbjudet att splittras. Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

وَاعْتَصِمُواْ بِحَبْلِ اللّهِ جَمِيعًا وَلاَ تَفَرَّقُواْ

”Och grip alla med ett fast grepp om Allâhs räddningslina och låt er inte splittras!”1

Allâhs räddningslina är Qur’ânen och islam. Alla ska alltså enas om Qur’ânen och Sunnah. Här påbjuder Allâh enighet och förbjuder splittring. Han berättar hur enighet sker om Allâhs räddningslina – Qur’ânen. Det är alltså inte tillåtet att enas om någonting annat, liksom inriktningar och sekter, ty sådant orsakar bara splittring. Enighet sker nämligen bara om Allâhs skrift. Han påbjuder enighet och förbjuder oenighet kring åsikter och hjärtan. Hur avläsgna muslimerna än är kroppsligt och fysiskt, förblir de enade om sanningen. Deras hjärtan förblir enade och de älskar varandra.

Vad de osanningsenliga beträffar, är deras hjärtan splittrade ehuru de skulle vara nära kroppsligt och fysiskt och stå intill varandra. Allâh (subhânah) sade:

تَحْسَبُهُمْ جَمِيعًا وَقُلُوبُهُمْ شَتَّى

”Det är lätt att tro att de håller samman, men i sitt inre är de splittrade.”2

وَلاَ تَكُونُواْ كَالَّذِينَ تَفَرَّقُواْ وَاخْتَلَفُواْ

”Följ inte dem som splittrades.”3

وَأَقِيمُوا الصَّلَاةَ وَلَا تَكُونُوا مِنَ الْمُشْرِكِينَ مِنَ الَّذِينَ فَرَّقُوا دِينَهُمْ وَكَانُوا شِيَعًا كُلُّ حِزْبٍ بِمَا لَدَيْهِمْ فَرِحُونَ

”… och förrätta bönen och följ inte avgudadyrkarna; inte heller dem som har splittrats i sekter, där var grupp gläds åt vad de har.”4

شَرَعَ لَكُم مِّنَ الدِّينِ مَا وَصَّى بِهِ نُوحًا وَالَّذِي أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ وَمَا وَصَّيْنَا بِهِ إِبْرَاهِيمَ وَمُوسَى وَعِيسَى أَنْ أَقِيمُوا الدِّينَ وَلَا تَتَفَرَّقُوا فِيهِ

”Han har föreskrivit för er samma tro som Han anbefallde Nûh – detta har Vi uppenbarat för dig – och som Vi anbefallde Ibrâhîm och Mûsâ och ´Îsâ, nämligen att hålla fast vid tron och att aldrig tillåta söndring.”5

Muslimerna är skyldiga att vara enade om en dogm, en dyrkan, en samling och en lydnad till sin myndighet. Liksom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) exemplificerade, ska muslimerna vara enade, som en enda kropp och byggnad. Det är nåd för muslimernas del. Det skonar deras liv, för dem närmare varandra och säkrar deras samhälle. Efterlever de det, kommer de att sköljas av uppehällen. Men om de istället väljer att strida mot varandra, bojkotta varandra och hata varandra, sätter fienderna klorna i dem varpå de börjar spilla varandras blod.