23. Vad som får den olycksdrabbade att förlora sin belöning

Den olycksdrabbade får verkligen se till att inte säga något i samband med sin olycka och gråt som orsakar att hans belöning går förlorad och förargar hans Herre. Det kan liknas vid att han anser sig vara orättvist behandlad. Allâh (ta´âlâ) är rättvis och behandlar ingen orättvist. Han vet och gör inte fel och inte heller är Han okunnig om något. Han är vis och alla Hans handlingar är visa och bra. Han gör inget utan vishet. Allt som Han (ta´âlâ) ger och tar är Hans. Han kommer inte att frågas för det som Han gör till skillnad från skapelserna som kommer att frågas för det som de gör. Han gör vad Han vill. Han är kapabel till allt. Skapelsen och befallningen är Hans.

Den olycksdrabbade skall säga det som behagar hans Herre och får hans belöning att öka och hans position att stiga. Ibn Abîd-Dunyâ rapporterade med sin berättarkedja från Yûnus bin Muhammad al-Makkî som sade:

”En man från at-Tâ’if hade planterat en plantage. När den hade växt ut råkade den ut för en sjukdom så den fick brännas. Vi gick till honom för att trösta honom. Han grät och sade: ”Jag svär vid Allâh att jag inte gråter för dess skull. Jag gråter för att jag hörde Allâh (ta´âlâ) säga:

مَثَلُ مَا يُنفِقُونَ فِي هِذِهِ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا كَمَثَلِ رِيحٍ فِيهَا صِرٌّ أَصَابَتْ حَرْثَ قَوْمٍ ظَلَمُواْ أَنفُسَهُمْ فَأَهْلَكَتْهُ وَمَا ظَلَمَهُمُ اللّهُ وَلَكِنْ أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ

”Vad [människor] ger ut för [ting] som hör till detta liv kan jämföras med de orättfärdigas gröda som förhärjas av en frostig vind. Allâh har inte gjort dem orätt – nej, [med sina handlingar] gör de orätt mot sig själva.”1

Jag fruktar att jag tillhör dessa människor. Det var det som fick mig att gråta.”

Tjänaren skall också se till att inte be mot sig själv. När Abû Salamah dog sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Be inte mot er själva och be endast om gott. Änglarna säger ”Âmîn” för det ni säger.”

1 3:117