23. Följeslagerskan med de stora ringarna

13 – Thawbân (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Med stora ringar på fingrarna kom Hubayrahs dotter kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) slog till hennes fingrar med en liten pinne och sade: ”Skulle du vilja att Allâh sätter eldringar på dina fingrar?”1

Alla dessa hadîther bevisar att kvinnan får visa ansikte och händer, vilket stödjer ´Â’ishahs föregående hadîth. De klargör betydelsen av Hans (ta´âlâ) ord:

إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا

”… än vad som kan vara synligt…”

Det bevisar också att frasen:

وَلْيَضْرِبْنَ بِخُمُرِهِنَّ عَلَى جُيُوبِهِنَّ

”Låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen.”

klarlägger hadîtherna om att kvinnans ansikte och händer inte behöver täckas. Ty en slöja täcker ansiktet medan barmen åsyftar klädernas halsringning. Sålunda befallde Allâh (ta´âlâ) kvinnan att täcka hals och barm med slöja, vilket bevisar att det är obligatoriskt att täcka dem. Däremot befallde Han inte henne att täcka ansiktet med den. Alltså är ansiktet ingen blygd. Till följd därav sade Ibn Hazm:

”Allâh (ta´âlâ) befallde kvinnorna att täcka halsringningen med slöja. Det är en konkretisering åt att blygd, hals och byst måste täckas. Också är det en konkretisering åt att ansikte får visas. Något annat kan inte förstås.”2

1Dess berättarkedja är autentisk hur mycket populister och lustfyllda än föraktar det. Hadîthen har autentiserats av Ibn Hazm, al-Hâkim, adh-Dhahabî, al-Mundhirî och al-´Irâqî, vilket jag har fastställt i ”Âdâb-uz-Zifâf”. Därefter insåg jag att även Ibn-ul-Qattân lutar åt samma åsikt i ”al-Wahm wal-Îhâm” (1/278/2).

2al-Muhallâ (3/216-217).