228. Vad är domen för samlingar vid gravar för Qur’ân-läsning?

Fråga 228: Vad är domen för samlingar vid gravar för Qur’ân-läsning? Gagnas den döde av läsningen?

Svar: Samling vid gravar för Qur’ân-läsning är en synd som inte fanns på Salafs tid.

Vad beträffar nyttan, så om syftet med läsningen är att den döde skall lyssna på den, så är den obefintlig. Den döde har ju dött. Det har bekräftats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När människan dör upphör hennes handlingar bortsett från tre stycken; en pågående välgörenhet, en gagnande kunskap eller en rättfärdig son som ber för henne.”1

Även om vi skulle säga att han hör i det här skedet, så gagnas han ändå inte. Hade han gagnats skulle inte hans handlingar ha upphört. Hadîthen säger klart och tydligt att den döde gagnas bara av sina tre omnämnda handlingar.

Och om syftet är att den döde nyttas av läsarens belöning på så sätt att läsaren ägnar sin läsnings belöning åt den döde, så om vi säger att handlingen är en innovation, så finns det ingen belöning i innovationer. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag varnar er för nyheter, ty varje nyhet är en innovation och varje innovation är en villfarelse.”2

Vi kan inte konvertera villfarelse till vägledning.

Därtill brukar liknande läsning i princip var mot betalning. Dyrkan mot betalning är ogiltig. Personen som står för inhyrningen och vill belönas i det här livet med sin till synes goda handling har ingen nytta av den; den för inte honom närmre Allâh och han belönas inte för den. Allâh (ta´âlâ) sade:

مَن كَانَ يُرِيدُ الْحَيَاةَ الدُّنْيَا وَزِينَتَهَا نُوَفِّ إِلَيْهِمْ أَعْمَالَهُمْ فِيهَا وَهُمْ فِيهَا لاَ يُبْخَسُونَ أُوْلَئِكَ الَّذِينَ لَيْسَ لَهُمْ فِي الآخِرَةِ إِلاَّ النَّارُ وَحَبِطَ مَا صَنَعُواْ فِيهَا وَبَاطِلٌ مَّا كَانُواْ يَعْمَلُونَ

De vilkas hela håg står till det jordiska livet och dess fröjder, dem skall Vi i detta [liv] ge hela lönen för deras handlingar, och ingenting skall här dras ifrån. Men de har ingenting annat att vänta i det kommande livet än Elden. Vad de åstadkom i denna [värld] har gått förlorat, och alla deras strävanden var förgäves. 3

Läsaren som är ute efter världslig nytta skall veta att hans läsning är avslagen och tom på belöning. I och med att handlingen är tom på belöning så får inte heller den döde någon belöning för den. Handlingen är med andra ord bara ett slöseri med pengar och tid och en avvikelse från Salafs (radhiya Allâhu ´anhum) väg och framför allt om pengarna var från den dödes arv. Dessa pengar tillhör minderåriga, barn och omogna. Att slösa deras pengar utan rätt gör synden än värre.

1Muslim (1631).

2Abû Dâwûd (4607), at-Tirmidhî (2676) och Ibn Mâdjah (34). Autentisk enligt al-Albânî i ”al-Irwâ’” (2455).

311:15