22. Med vilka egenskaper skiljer sig den troende från den otrogne och ateisten?

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (rahimahullâh) sade:

Fråga 22: Med vilka egenskaper skiljer sig den troende från den otrogne och ateisten?

Svar: Det är en väldig fråga. Skillnaden mellan den troende och alla andra klargör skillnaden mellan sanningen och osanningen, de lyckliga och de olyckliga.

Vet att den sanne troende är han som tror på Allâh och Hans namn och egenskaper som nämns i Qur’ânen och Sunnah, förstår dem, erkänner dem och dementerar allt som går emot dem. Hans hjärta är fullt av tro, kunskap, övertygelse, lugn och fasthållning vid Allâh. Han vänder sig till Allâh allena och dyrkar Honom ärligt med den dyrkan som Han har föreskrivit via Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han hoppas på Hans belöning och fruktar Hans straff. Med hjärta, tunga och kroppsdelar tackar han Honom för Hans gåvor och väldiga godhet som Han förser honom med hela tiden. Han påminner sig om Honom och ser ingen gåva eller ära större än denna. Han föredrar njutningen i återkomsten till Allâh allena framför den världsliga och materiella njutningen.

Trots det njuter han tillräckligt av detta liv, dock inte som ateisterna eller de försumliga. Med hjälp av livets njutning försöker han efterleva Allâhs och Hans slavars rättigheter. Hans hopp om belöning och önskan fulländar den njutningen, ger hans hjärta sinnesro och lugnar ned honom. Han sörjer inte om han råkar ut för något ogillat. En sådan person har Allâh gett de båda liven till.

FÖRKLARING

Författaren (rahimahullâh) nämnde dragen med vilka den troende skiljer sig från de otrogna, ateisterna och de försumliga som bryr sig bara om detta liv och dess njutningar. Så bra den troende har det när han också åtnjuter detta livs lovliga ljuvligheter på ett sätt som behagar Allâh. Han (ta´âlâ) sade:

قُلْ مَنْ حَرَّمَ زِينَةَ اللّهِ الَّتِيَ أَخْرَجَ لِعِبَادِهِ وَالْطَّيِّبَاتِ مِنَ الرِّزْقِ قُلْ هِي لِلَّذِينَ آمَنُواْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا خَالِصَةً يَوْمَ الْقِيَامَةِ كَذَلِكَ نُفَصِّلُ الآيَاتِ لِقَوْمٍ يَعْلَمُونَ

”Säg: ”Vem har förbjudit de sköna ting som Allâh har skänkt Sina slavar och allt det goda som Han gett dem för deras försörjning?” Säg: ”Allt detta tillkommer i detta liv dem som tror, och på Uppståndelsens dag skall det vara dem [ensamma] förbehållet.” Så framställer Vi budskapen fast och klart för alla insiktsfulla människor.”1

Precis som alla andra tjänar han pengar i detta liv, men hans egendom är inskränkt med det lovliga och otvetydiga. Han håller sig borta från tvetydigheter och tänker på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Fromhet är den fina karaktären. Synd är det som knyter sig i ditt bröst och som du inte vill att människor känner till.”2

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Det lovliga är tydligt och det olovliga är tydligt. Däremellan finns tvetydigheter som många människor inte känner till. Den som undviker tvetydigheterna har räddat sin religion och heder. Den som faller i tvetydigheterna faller i det olovliga, liksom herden som vallar kring förbjuden mark; han riskerar att valla på den. Varje kung har förbjuden mark och Allâhs förbjudna mark är Hans förbud. I kroppen finns en köttbit; om den är sund är resten av kroppen också sund, och om den är osund är resten av kroppen också osund. Det är helt visst hjärtat.”3

Han tjänar inte pengar om de inte är tydligt lovliga. Han undviker det tydligt förbjudna och tvetydiga. Det beror på att han styrs av en djup tro. Han vet att detta liv är bara en väg till nästa liv. Personen med förbjuden inkomst kan lämna passagen när som helst eller åtminstone få bakslag på den.

Den troende har nyttig kunskap på vilken han baserar sin tro på Allâh. Han tror på Hans existens, namn och egenskaper. Han vet att Allâh liknar ingen annan, att Han besitter den fullkomliga förmågan som ingen kan motverka och att Han äger en allomfattande kunskap som ingenting undkommer. Med Sin vishet förvaltar Han saker och ting som sig bör. Hans slavar har ingenting att skylla på inför Honom. Alla Hans namn och egenskaper är fullkomliga. De liknar ingenting av Hans skapelser. Således tror muslimen på att Allâh har rest Sig över tronen, att Han är distanserad från skapelsen, att Hans kunskap är överallt och att Han känner människans alla handlingar, oavsett om de sker med hjärtat, munnen eller kroppsdelarna. Han (ta´âlâ) sade:

وَلَقَدْ خَلَقْنَا الْإِنسَانَ وَنَعْلَمُ مَا تُوَسْوِسُ بِهِ نَفْسُهُ وَنَحْنُ أَقْرَبُ إِلَيْهِ مِنْ حَبْلِ الْوَرِيدِ

Vi har skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.”4

Då slaven tror på Allâh, är medveten om att Allâh bevakar alla hans moment och brukar detta livs njutningar för att kunna lyda Allâh, är han den troende som gagnas av sin tro i de båda liven. Därmed erhåller han lycka i de båda liven. Hans hjärta är lugnt när det erinrar sig Allâh. När han råkar ut för tråkigheter, besegrar han dem och tar lätt på dem. Han vet att detta liv är kort och att det efterkommande är bäst för de gudfruktiga.

17:32

2Muslim (2553).

3al-Bukhârî (52) och Muslim (1599).

450:16