22. Barnsängen

Barnsängen är blodet som utsöndras ur livmodern i samband med förlossningen. Det kommer med förlossningen, efter förlossningen eller två till tre dagar innan förlossningen tillsammans med födelsevåndor. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”Blodet som kommer när hennes värkar börjar tillhör barnsängen och den är inte begränsad vid två eller tre dagar. Födelsevåndorna är i det här fallet de som efterföljs av förlossningen. Annars hör blodet inte till barnsängen.”

De lärda har delade åsikter om dess kortaste respektive längsta varaktighet. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

”Barnsängen har ingen tidsgräns för hur kort eller lång den kan vara. Så om en kvinna får blod mer än fyrtio, sextio eller sjuttio dagar och det sedan upphör, så hör det till barnsängen. Men om det kommer oavbrutet betraktas det som ett meningslöst blod och i så fall är barnsängen begränsad vid fyrtio dagar. Den gränsen är vad som i princip nämns i rapporteringarna.”1

Om hennes blod varar längre än fyrtio dagar och hon har som vana att det avtar eller ser tecken på att det avtar inom kort, väntar hon tills det avtar. Annars badar hon efter fyrtio dagar eftersom det är vad som gäller i princip. Men om barnsängen skulle kollidera med månadscykeln så agerar hon utmed månadscykeln till dess att den upphör. Därefter bör den vara som en vana som hon praktiserar därefter i framtiden. Och om blodet skulle fortsätta komma, så anses det vara en blödning vars domar hon praktiserar därefter.

Om blodet avtar innan fyrtio dagar så anses hon vara ren. Därmed skall hon bada, be, fasta och ha samlag med sin make. Det krävs dock att det inte kommer något blod under ett helt dygn. Annars har det avtagna blodet ingen dom, sade Ibn Qudâmah i ”al-Mughnî”.

Barnsängen gäller först när kvinnan föder något som tyder på en människa. Om hon får ett missfall som inte tyder på en människa så anses inte hennes blod tillhöra barnsängen. I så fall är det en brusten ven och till följd därav får hon samma dom som kvinnan med blödningarna. Den minsta tiden för att ett foster skall få en människoform är åttio dagar från och med graviditetens början. Den varar som längst nittio dagar. al-Madjd bin Taymiyyah sade:

”Om hon får blod med värkar innan den tiden, så skall hon bara ignorera det. Och om hon får det efter den tiden, så skall hon sluta be och fasta. Om hon efter förlossningen inser att det inte var som det såg ut, tar hon igen det hon lät bli att göra. Och om det visar sig vara som det såg ut, går hon efter det och tar inte igen något.”2

1Madjmû´-ul-Fatâwâ (19/37).

2Sharh-ul-Iqnâ´.