215. Respekt till de lärde

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 236-238

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

163 – Salafs lärde bland föregångsmännen och deras efterträdare som var goda män som följde rapporteringarna och hade förståelse och insyn, får endast nämnas på ett fint sätt. Den som nämner dem på ett ofint sätt är inte på den rätta vägen.

FÖRKLARING

Efter att ha klargjort följeslagarnas och Husets rättigheter, den obligatoriska kärlek som de har rätt till och att ingen av dem får nedvärderas, gick han (rahimahullâh) vidare till de människor som efterföljer dem i förträfflighet; de lärde. Det här samfundets lärde har sin position och dygd näst följeslagarna. Ty de lärde är profeternas (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) arvingar. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

De lärde är profeternas arvingar. Profeterna lämnar inte efter sig guldmynt eller silvermynt, de lämnar bara efter sig kunskap. Den som tar den får en fulländad andel.”1

Dessa lärde åsyftar Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lärde, lärde som besitter begrundning och förståelse och rättar sig efter sägningarna. De är Ahl-ul-Hadîth, med andra ord.

De lärde delas upp i två kategorier:

1 – Lärde inom sägningar (الأثر). De är lärda inom Hadîth. De månar om profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah, memorerar den, försvarar den och förser samfundet med den i dessa renaste och puraste form, precis som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalade den. De skyddar den mot allt oberättigat och alla lögner och separerar den från påhittade hadîther, som de klargör och definierar. Dessa är alltså lärda inom det återberättade.

2 – Lärde inom Fiqh. Dessa lärde excerperar domar från de bevisen, klarlägger deras innebörd, förklarar dem och klargör dem för människorna. Dessa är lärda inom den kunskap som det återberättade bär.

Vissa lärde var lärda inom båda kategorierna, däribland Imâm Ahmad, Mâlik, ash-Shâfi´î och al-Bukhârî. Alla dessa lärde har en dygd. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Må Allâh försköna personen som hör mitt ord, memorerar det, förstår det och sedan förkunnar det till någon som inte har hört det.”2

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad för dem och hyllade dem. De lärde uppfyller sin plikt som Allâh har ålagt dem när de försvarar religionen och dogmen. De klargör domar, arvsrätt, det lovliga och det olovliga och Qur’ânens och Sunnahs betydelser. De har lämnat efter sig en väldig skatt som nyttjas och hänvisas till i analogiska fall i tid av oklarheter.

Förståelsen kan delas upp i två kategorier:

1 – Den största förståelsen, det vill säga förståelsen av dogmen.

2 – Förståelse av praktiska domar. Den är inte mindre viktig än den största förståelsen.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade när han underströk den lärdes förträfflighet:

Den lärde jämfört med dyrkaren är som månen jämfört med de resterande himlakropparna.”3

Ty deras nytta berör även andra. I en annan rapportering heter det:

Den lärde jämfört med dyrkaren är som jag jämfört med den lägste av er.”4

De lärde har alltså rätt till respekt och besitter position. Således är det inte tillåtet att förtala och nedvärdera dem ehuru de skulle dra felaktiga slutsatser. Felaktiga slutsatser fordrar inte nedvärdering. De kan förfela trots att de eftersträvar sanningen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Om en domare dömer och gör så gott han kan och har rätt, får han två belöningar. Och om han dömer och gör så gott han kan och har fel, får han en belöning.”5

Hadîthen gäller dock de lärde och inte pretendenter. Pretendenter har ingen rätt att gå in i något som de inte kan.

1Abû Dâwûd (463), at-Tirmidhî (2687) och Ibn Mâdjah (223). God via andra enligt al-Albânî i ”Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb” (70).

2Ibn Mâdjah (230-232) och (3056). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb” (91).

3at-Tirmidhî (2682). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh Sunan at-Tirmidhî” (2682).

4at-Tirmidhî (2685). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh Sunan at-Tirmidhî” (2685).

5al-Bukhârî (6919) och Muslim (1716).