Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Ahmad adh-Dhahabî (d. 748)

al-´Uluww lil-´Alî al-Ghaffâr, s. 1279

Förkortning och kommentarer: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Abûl-Hasan bin Mahdî at-Tabarî sade också:

”Kanske undrar någon vad vi säger om Hans (ta´âlâ) ord:

أَأَمِنتُم مَّن فِي السَّمَاء أَن يَخْسِفَ بِكُمُ الأَرْضَ

”Kan ni vara säkra på att Han, som är (فِي) himlen, inte låter jorden uppsluka er?”1

Då säger vi att det betyder att Allâh är ovanför himlen och Tronen. På samma sätt sade Han:

فَسِيحُواْ فِي الأَرْضِ

”Rör er var ni vill (فِي) jorden […]”2

وَلَأُصَلِّبَنَّكُمْ فِي جُذُوعِ النَّخْلِ

”Jag skall korsfästa er (فِي) palmstammar.”3

Samma betydelse har alltså versen:

أَمِنتُم مَّن فِي السَّمَاء أَن يَخْسِفَ بِكُمُ الأَرْضَ

”Kan ni vara säkra på att Han, som är (فِي) himlen, inte låter jorden uppsluka er?”

Kanske undrar någon vad vi säger om Hans (ta´âlâ) ord:

وَهُوَ اللّهُ فِي السَّمَاوَاتِ وَفِي الأَرْضِ يَعْلَمُ سِرَّكُمْ وَجَهرَكُمْ وَيَعْلَمُ مَا تَكْسِبُونَ

”Men Han är Allâh (فِي) himlarna och (فِي) jorden; Han känner det som ni hemlighåller lika väl som det ni öppet visar och Han vet vad ni förtjänar.”4

Då säger vi att vissa läsare stannar upp vid ”himlarna”, varefter de fortsätter läsningen med ”och (فِي) jorden […]”. Hur det än må vara, så om man säger att en person är kung i både Levanten och Irak, bevisar det att hans makt är där – inte att hans essens är där […] Allâh har befallt oss att vända oss till Honom och därigenom lyfta våra händer mot Tronen som Han har rest Sig över.”

at-Tabarî var skolastikernas ledare. Han skrev verk och gjorde Abûl-Hasan al-Ash´arî följe. Hâfidh Abûl-Qâsim nämnde honom bland Abûl-Hasan al-Ash´arîs följeslagare och hyllade honom5. Jag vet dock inte när han dog.