Shaykh Sâlih bin ´Abdil-´Azîz Âlush-Shaykh

Sharh Lum´at-il-I´tiqâd, s. 40-42

Ibn Qudâmah (rahimahullâh) betraktade tolkning av Allâhs egenskaper som “nymodigheter”. Det är klart och tydligt. Följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) mottog texterna i Qur’ânen och Sunnah med underkastelse. Till samma inställning vägledde Allâh (´azza wa djall) flera Ashâ´irah, däribland al-Djuwaynî. Han skrev i sin kända avhandling ”Risâlah fî Ithbât-il-Istiwâ’ wal-Fawqiyyah”:

”Jag var övertygad om att hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sittningar besöktes av adelsmän, lärda, olärda, smarta, primitiva, beduiner och ohövliga. Trots det kunde jag inte finna en enda gång att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), efter att ha beskrivit sin Herre med egenskaper, konkretisera eller ens indikera något som avledde från deras realia eller tolka dem som mina skolastiska lärare gör, som när de säger att Resningen betyder maktövertagande och Nedstigningen nedstigning av order.”1

Alla dessa människor hörde honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) recitera verser som nämner Allâhs egenskaper som, enligt dessa tolkare, tillsynes fordrar liknelse och jämförelse. Trots det kommenterade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) aldrig dem med en klarifikation. Han sade inte en enda gång att vi inte ska betro dem ordagrant och att de har dolda betydelser. Om en beduin kom till honom, fick han höra Qur’ânen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde honom att betro Qur’ânen och sådant som han hörde från honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utifrån arabiskan. Det bevisar att bokstavstrohet är meningen med Texterna och att det inte är tillåtet att tolka dem överhuvudtaget. Ty om det hade varit obligatoriskt att tolka dem, sett till att de tillsynes fordrar liknelse och jämförelse, hade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varit skyldig att klargöra det för okunniga beduiner som kommit till honom från fjärran land. Kanske hade de annars fått för sig att betro dem ordagrant. I och med att en sådan klarifikation aldrig ägde rum, betyder det att Texterna ska förstås ordagrant och att de måste betros utifrån den regel som utrotar jämförelse, nämligen:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – och Han är den Hörande, den Seende.”2

På följeslagarnas tid tolkades alltså inte Allâhs egenskaper. Det fanns ingen dogmatisk kontrovers bland dem. Detsamma gäller efterföljarna. Det var i slutet av efterföljarnas tid som innovationer uppstod i samband med sekter som Khawâridj och Mu´tazilah. Därefter fick de fäste i samfundet. Det bevisar att tolkningar och avvikelse från underkastelse till Texterna är innovationer och nymodigheter. Innovationer och nymodigheter är avvisade. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som utför en handling som inte stämmer överens med vår sak är avvisad.”3

Det vill säga att dess utövare får den avvisad, oavsett om handlingen är teoretisk eller praktisk.