21. Kapitel om att extrem inställning till de rättfärdigas gravar leder till att de slutligen dyrkas vid Allâhs sida

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Mâlik rapporterade i sin ”al-Muwatta’” att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh! Gör inte min grav till en avgud som dyrkas. Allâhs vrede är häftig över dem som gjorde sina profeters gravar till böneplatser.”1

Ibn Djarîr rapporterade med sin berättarkedja via Sufyân, från Mansûr, från Mudjâhid som sade i samband med Allâhs ord:

أَفَرَأَيْتُمُ اللَّاتَ وَالْعُزَّى وَمَنَاةَ الثَّالِثَةَ الْأُخْرَىأَلَكُمُ الذَّكَرُ وَلَهُ الْأُنثَى

”Har ni ägnat en tanke åt al-Lât och al-´Uzzâ och Manât, den tredje [som ni dyrkar]?”2

”Han brukade laga gröt till dem. När han dog började de samlas hängivet kring hans grav.”

Detsamma rapporterade Abûl-Djawzâ’ från Ibn ´Abbâs som sade:

”Han brukade göra gröt till vallfärdarna.”

2 – Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannade kvinnorna som besöker gravar och dem som gör dem till böneplatser och sätter ljus på dem.”3

Rapporterad av författarna till Sunan-böckerna.

 

FÖRKLARING

Liksom det tidigare angivna stämmer även detta. Extremismen leder till att den som ägnas den blir till en avgud vid Allâhs sida. Därav började de som hade en extrem inställning till vissa rättfärdiga människor dyrka dem vid sidan av Allâh. Exempel på det är rättfärdiga människors gravar som al-Hasans, al-Husayns och Fâtimahs gravar. Likaså har det här samfundet tagit en extrem inställning gentemot sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och börjat dyrka honom, be honom om hjälp och tillbe honom vid sidan av Allâh. När Nûhs folk överdrev med de rättfärdiga började de dyrka dem, vilket har angivits.

1 – Mâlik rapporterade i sin ”al-Muwatta’” att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh! Gör inte min grav till en avgud som dyrkas. Allâhs vrede är häftig över dem som gjorde sina profeters gravar till böneplatser.”

Rapporteringen har återberättats såväl av ´Atâ’ bin Yasâr och Zayd bin Aslam utan följeslagare i berättarkedjan som av Abû Sa´îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ´anh) från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâhs vrede är häftig…”

Ty när de byggde böneplatser över dem gjorde de dem till avgudar som dyrkades vid Allâhs sida. De började högakta dem, gå runt dem, be dem om hjälp och avlägga löften för dem. När befolkningen i at-Tâ’if överdrev med al-Lât började de avguda honom vid Allâhs sida. Så har människorna alltid gjort. Byggnader på gravar och högaktningen som ägnas dem gör dem till avgudar som avgudas förr eller senare. Medel leder trots allt till målet.

2 – Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannade kvinnorna som besöker gravar och dem som gör dem till böneplatser och sätter ljus på dem.”

Hadîthen bevisar att det är förbjudet för kvinnorna att besöka gravar. Det är den korrekta åsikten utifrån bevisen. Liknande hadîther rapporteras av Hassân bin Thâbit och Abû Hurayrah. Det är alltså bara männen som får besöka gravarna.

Det har tidigare tagits upp att det är en liknelse av judarna och de kristna att göra gravar till böneplatser samt att det leder till avguderi.

Det är inte tillåtet för kvinnorna att besöka gravar inklusive profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav. Det är den korrekta åsikten eftersom hadîthen är allmän. Den har också rapporterats med formuleringen ”kvinnorna som ofta besöker gravar”.

Det är tillåtet att svära vid Qur’ânen därför att den är Allâhs tal.

1Mâlik (414), ´Abdur-Razzâq i ”al-Musannaf” (1587) och Ibn Abî Shaybah (7544). Autentisk enligt al-Albânî i ”Mishkât-ul-Masâbîh” (750).

2 53:19

3Abû Dâwûd (3236), at-Tirmidhî (320), an-Nasâ’î (2043) och Ahmad (2030). Svag enligt al-Albânî i ”Silsilat-ul-Ahâdîth adh-Dha´îfah” (225).