21. Innovatörer tror först, bevisar sen

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

Muqaddimah fî Usûl-it-Tafsîr, s. 73-76

Mu´tazilah, exempelvis, hör till de mest insatta i diskussion och debatt. De har skrivit Qur’ân-tolkningar utifrån sin dogms fundamenter. Några av dem är skrivna av ´Abdur-Rahmân bin Kaysân al-Asamm, lärare till den Ibrâhîm bin Ismâ´îl bin ´Ulayyah som debatterade med ash-Shâfi´î, Abû ´Alî al-Djubbâ’î, domaren ´Abdul-Djabbâr bin Ahmad al-Hamadhânîs “at-Tafsîr al-Kabîr”, ´Alî bin ´Îsâ ar-Rummânîs “al-Djâmi´ li ´Ilm-il-Qur’ân” och Abûl-Qâsim az-Zamakhasharîs “al-Kashshâf”. Dessa män och deras jämlikar delade Mu´tazilahs dogm.

Mu´tazilah har fem principer: monoteism, rättvisa, fas mellan två faser, verkställning av hot och påbud av rätt och förbud mot orätt. Deras monoteism är Djahmiyyahs monoteism och består av dementi av Egenskaperna. Utifrån den principen säger de att Allâh inte kommer att ses, att Qur’ânen är skapad, att Allâh (ta´âlâ) inte är ovanför skapelsen och att Han saknar kunskap, förmåga, liv, syn, hörsel, tal, vilja och alla andra egenskaper.

Deras rättvisa innebär att Allâh inte alls vill, skapar eller förmår allt som sker. Enligt dem är det inte Allâh som skapar slavarnas handlingar, varken goda eller onda. Det enda Han vill, säger de, är det som föreskriften påbjuder. Inget annat sker efter Hans vilja. Samma dogm har delats av senare Shî´ah, som al-Mufîd och Abû Dja´far at-Tûsî. Abû Dja´far har en Qur’ân-tolkning enligt den metodiken.

Till Mu´tazilahs fundamenter hör också verkställning av hot i efterlivet, en dogm som de delar med Khawâridj. Den handlar om att medlingar avslås i relation till stora syndare och att ingen av dem lämnar Elden någonsin. Självklart har olika typer av Murdji’ah, som Karrâmiyyah och Kullâbiyyah, avvisat dem. Ibland har deras avvisningar varit bra och ibland dåliga, varför de också hamnat i motsägelser, vilket har detaljerats i andra sammanhang.

Poängen är den att när dessa människor har en dogm, implementerar de Qur’ânens formuleringar på den. Den dogmen delades emellertid varken av följeslagarna, deras rättsinniga efterföljare eller muslimernas imamer, varken bland deras åsikter eller inom deras Qur’ân-tolkningar.