21. Hadîth “Fredagen består av tolv stunder…”

703 – Djâbir (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Fredagen består av tolv stunder. Under den finns det inte en muslim som frågar Allâh (´azza wa djall) om något utan att Han ger det till honom. Eftersträva den i samband med den sista stunden efter ´Asr.”1

Rapporterad av Abû Dâwûd, an-Nasâ’î som står för formuleringen och al-Hâkim som sade:

”Autentisk enligt Muslims villkor.”

Det stämmer. at-Tirmidhî sade:

”Vissa lärda bland profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare och andra anser att den åtråvärda stunden då bönen bönhörs är efter ´Asr fram till solnedgången. Den åsikten delar Ahmad och Ishâq. Ahmad sade: ”De flesta hadîtherna som tar upp den åtråvärda stunden då bönen bönhörs nämner att den är efter ´Asr.” Han sade: ”Den åtrås efter att solen har lämnat medianen.” Därefter nämnde han ´Amr bin ´Awfs föregående hadîth2.”

Hâfidh Abû Bakr bin al-Mundhir sade:

”Det råder delade åsikter om när bönen för de bönhörda bönerna är på fredagen. Det har rapporterats för oss att Abû Hurayrah sade:

”Den stunden är från gryning till soluppgång, från ´Asr till solnedgång.”3

al-Hasan al-Basrî och Abûl-´Âliyah sade:

”Den stunden är i samband med att solen lämnar medianen.”

En tredje åsikt är att stunden går in när det kallas till fredagsbön. Den rapporteras från ´Â’ishah.

Det har rapporterats för oss att al-Hasan al-Basrî sade:

”Den stunden går in när imamen sätter sig på predikstolen och varar till dess att han är klar.”

Abû Burdah sade:

”Den stunden gäller under bönen som har valts ut av Allâh.”

Abûs-Sawwâr al-´Adawî sade:

”De brukade anse att bönen bönhörs från att solen lämnar medianen till dess att bönen inleds.”

En sjunde åsikt säger att stunden börjar när solen har lämnat medianen med en hand och pågår till dess att den har lämnat den med en armlängd. Den har rapporterats för oss från Abû Dharr.

Den åttonde åsikten säger att den varar från ´Asr till solnedgång. Den åsikten delar Abû Hurayrah, Tâwûs och ´Abdullâh bin Salâm och Allâh vet bättre4.

1Autentisk.

2Som befinner sig i delen med de svaga hadîtherna.

3Detta har även rapporterats från Abû Hurayrah, från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), vilket också är svagt. Jag har tagit med det i ”adh-Dha´îfah” (5299).

4Det finns många andra åsikter, 43 stycken allt som allt, som Hâfidh har tagit med i ”Fath-ul-Bârî”. Han själv tenderade till åsikten som delades av Imâm Ahmad och Ishâq. Även jag anser att den åsikten är rätt eftersom de flesta hadîtherna i ämnet säger så. Den som säger någonting annat har inget autentiskt bevis för det. Det starkaste som de har att gå efter är Abû Mûsâs hadîth hos Muslim och andra, som för övrigt finns i denna boks del med de svaga hadîtherna. De föredrar den hadîthen eftersom den finns hos Muslim. Hâfidh sade:

”De förstas motargument är att hadîtherna hos al-Bukhârî och Muslim har företräde så länge de lärda inte har kritiserat dem, vilket Abû Mûsâs hadîth har gjorts. Dess brist är en avskuren berättarkedja och olikheter.”

Därefter förklarade han det. Till följd därav har jag tagit med den i ”Dha´îf Sunan Abî Dâwûd” (193). Det har rapporterats autentiskt att följeslagarna är enade om att stunden är mot slutet av fredagen varpå det inte är tillåtet att ha en annan åsikt. Referera till ”Fath-ul-Bârî”.