21. Därför tillåts gråt efter bortgång

Våra kollegor – Hanâbilah – och de som delar deras åsikt för att det är tillåtet att gråta innan och efter personens död argumenterar med Djâbir bin ´Abdillâhs (radhiya Allâhu ´anhumâ) ord:

Min fader stupade på Uhud-dagen. Jag tog bort tyget från hans ansikte och grät. De förbjöd mig det till skillnad från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Min faster Fâtimah började gråta. Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Oavsett om du gråter eller inte, skuggade änglarna honom med sina vingar till dess att ni lyfte upp honom.”1

Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”När Sa´d bin ´Ubâdah hade insjuknat, kom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att besöka honom tillsammans med ´Abdur-Rahmân bin ´Awf, Sa´d bin Abî Waqqâs och ´Abdullâh bin Mas´ûd. De fann honom medvetslös. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) frågade: ”Har han dött?” De sade: ”Nej, Allâhs sändebud.” Då började profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gråta. När folket såg hur Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grät började även de gråta. Då sade han: ”Hör ni inte? Allâh straffar inte för ögats tår eller för hjärtats sorg. Han straffar eller benådar för detta” och pekade på tungan.”2

Usâmah bin Zayd (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Vi var tillsammans med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när en av hans döttrar skickade ett bud till honom som berättade att hennes barn hade dött. Han sade till sändebudet: ”Gå tillbaka till henne och berätta för henne att Allâhs är det som Han har gett och det som Han har tagit och att allting varar hos Honom till en viss tidpunkt. Befall henne att härda och räkna med Allâhs belöning.” Därpå kom sändebudet tillbaka och sade: ”Hon svor att du skulle komma till henne.” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) reste sig upp tillsammans med Sa´d bin ´Ubâdah, Mu´âdh bin Djabal, Ubayy bin Ka´b, Zayd bin Thâbit och mig. Det lilla barnet räcktes fram till honom. Det rörde på sig oroligt, som om det vore i en liten flaska. Han blev tårögd. Sa´d sade till honom: ”Allâhs sändebud! Vad är detta?” Han svarade: ”Detta är en barmhärtighet som Allâh har lagt i Sina slavars hjärtan. Allâh förbarmar Sig endast över Sina barmhärtiga slavar.”3

Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Vi var med på en av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) döttrars begravning. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) satt vid graven. Jag såg hur hans ögon tårades. Han sade: ”Vem av er har inte haft samlag inatt?” Abû Talhah sade: ”Jag.” Då sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Lägg ned henne i hennes grav.”

Rapporterad av al-Bukhârî.

I samband med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) son Ibrâhîms bortgång, sade Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh):

Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ögon började rinna av tårar. ´Abdur-Rahmân bin ´Awf och Anas sade: ”Allâhs sändebud! Gråter du när du förbjuder att man ska gråta?” Han svarade: ”´Awfs son! Det är en nåd och den som inte benådar benådas inte. Ögat gråter och hjärtat sörjer och vi säger inget som förargar vår Herre. Vi sörjer din separation, Ibrâhîm.”4

Däri finns det bevis för att det är tillåtet att gråta innan döden.

Anas (radhiya Allâhu ´anh) sade också:

”Zayd tog fanan och stupade. Därefter tog ´Abdullâh bin Rawâhah den och stupade. Därefter tog Dja´far den och stupade medan Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ögon rann av tårar. Därefter tog Khâlid bin al-Walîd den utan hans befallning och segrade.”5

Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”När Zaynab, Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dotter, dog, brast kvinnorna i gråt varvid ´Umar började slå dem med sin piska. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tog tag i hans hand och sade: ”Ta det lugnt, ´Umar! Gråt, men jag varnar er för Satans skri.” Därefter sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Vad som än kommer från ögonen och hjärtat, är från Allâh (´azza wa djall) och barmhärtigheten. Och det som kommer från handen och tungan, är från Satan.”6

´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) berättade att när Sa´d bin Mu´âdh hade dött, kom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), Abû Bakr och ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) in till honom. Hon sade:

”Jag svär vid Honom i Vars hand min själ ligger! Jag kunde skilja mellan Abû Bakrs gråt och ´Umars gråt medan jag var i mitt hem.”7

Asmâ’ bint Yazîd (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”När Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) son Ibrâhîm dog, grät Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”8

Det finns flera rapporteringar om att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) besökte sin moders grav och grät och fick andra närvarande att gråta. Det har också rapporterats autentiskt att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) pussade den döde ´Uthmân bin Madh´ûn så att tårarna rann nedför hans ansikte. Berättelsen om Dja´far och ´Abdullâh bin Rawâhah har också angetts.

Likaså har det rapporterats autentiskt att Abû Bakr as-Siddîq (radhiya Allâhu ´anh) pussade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) efter att han hade dött och grät och fick andra att börja gråta. Även ´Alî (radhiya Allâhu ´anh) grät efter att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade dött.

Alla dessa hadîther bevisar att det är tillåtet att gråta före och efter en persons död och att det inte alls är föraktfullt.

1al-Bukhârî (1293) och Muslim (2471).

2al-Bukhârî (1304) och Muslim (924).

3Muslim (923).

4al-Bukhârî (1303) och Muslim (2315).

5al-Bukhârî (3757).

6Ahmad (2076).

7Ibn Abî Shaybah (36796), Ibn Hibbân (7028) och at-Tabarânî (5329).

8Ibn Mâdjah (1612). God enligt al-Albânî i ”Sahîh Sunan Ibn Mâdjah” (1302).