21. Allt avguderi är förbjudet

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

I´ânat-ul-Mustafîd bi Sharh Kitâb-it-Tawhîd, sid. 32-33

Observera att Allâh sade:

أَلاَّ تُشْرِكُواْ بِهِ شَيْئًا

Avguda ingenting med Honom…”

Ingenting står i obestämd form. Enligt de lärde är ett förbud i obestämd form allomfattande och innefattar i detta fall allt som dyrkas istället för Allâh (´azza wa djall). Det spelar alltså ingen roll om den dyrkade är ängel, profet, helgon, rättfärdig, träd, sten, grav eller något annat. Allt omfattas av versen:

أَلاَّ تُشْرِكُواْ بِهِ شَيْئًا

Avguda ingenting med Honom…”

Förbudet är allmänt varför ingen annan än Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) får tillägnas någon som helst dyrkelse.

Likaså förbjuder versen all sorts avguderi, både större och mindre. Det finns alltså inget avguderi som tolereras, varken större eller mindre. Ty Allâh (ta´âlâ) sade:

أَلاَّ تُشْرِكُواْ بِهِ شَيْئًا

Avguda ingenting med Honom…”

Versen är allmän och dementerar allt avguderi, större som mindre. Samtidigt förbjuder den också att någon annan än Allâh dyrkas; inga änglar, profeter, rättfärdiga, träd, stenar, gravar eller något annat får dyrkas. Och ingen dyrkelse får tillägnas någon annan än Allâh; inga eder, offringar, varvningar, åkallan, fruktan, hopp, bävan, rädsla eller någon annan dyrkelse får tillägnas någon annan än Allâh. Oavsett om avguderiet är stort eller litet, uppenbart eller dolt, så är det förbjudet.