Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 229-230

Alla följeslagare måste älskas. Vi spekulerar inte i deras inbördeskrig. Deras inbördeskrig berodde på tolkningar. De gjorde sitt yttersta för att nå rätt dom och komma fram till sanningen. Den som hade rätt erhåller två belöningar, och den som hade fel erhåller en belöning. Därtill har följeslagarna så många och väldiga fina handlingar och dygder som raderar deras eventuella fel. Sålunda är det obligatoriskt för muslimerna att be Allâh vara nöjd med dem, ursäkta dem och försvara dem. Det hör nämligen till Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm att inte spekulera i följeslagarnas (radhiya Allâhu ´anhum) konflikter med hänsyn till deras dygd och företrädesrätt. Dessutom sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Förtala inte mina följeslagare. Förtala inte mina följeslagare. Jag svär vid Honom i Vars hand min själ ligger att om någon av er hade skänkt guld motsvarande Uhud skulle det inte ha uppfyllt två grabbnävar av det eller ens hälften av det.”1

Så förträffliga är följeslagarna med andra ord. Den som spekulerar i följeslagarnas konflikter och sedermera känner agg mot någon av dem, är kättare. Därtill är det mycket farligt och otillåtet att spekulera i följeslagarnas konflikter bara för studiens skull. När ´Umar bin ´Abdil-´Azîz (rahimahullâh) blev frågad om följeslagarnas konflikter, sade han:

”De är ett folk vars blod Allâh har förskonat våra händer. Därför är det också obligatoriskt för våra tungor att förskona deras heder.”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Ska ni låta min följeslagare vara ifred?”2

Vi gräver alltså inte i det som har hänt följeslagarna sinsemellan. Det är vad tron fordrar. Det är vad välviljan för Allâh, Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), Hans skrift, den muslimska allmänheten och dess elit fordrar.