20. Tawhîd som hedningarna vägrade acceptera

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 30

Denna typ av Tawhîd är betydelsen av att det inte finns någon sann gud utom. Den Tawhîd som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) manade till är betydelsen av att det inte finns någon sann gud utom Allâh, det vill säga att ingen annan än Allâh har rätt att dyrkas. De visste att denna mening betyder att ingen annan än Allâh har rätt att dyrkas. De visste att den inte betydde att det inte finns någon annan skapare, försörjare eller upprätthållare än Allâh. De visste att den inte betydde att det inte finns någon annan än Allâh som kan skapa något ur intet, vilket många filosofer säger. Denna betydelse avvisades inte av avgudadyrkarna. Betydelsen som de avvisade var att det inte finns någon som förtjänar att dyrkas utom Allâh. Han (ta´âlâ) berättade att de sade:

أَجَعَلَ الْآلِهَةَ إِلَهًا وَاحِدًا إِنَّ هَذَا لَشَيْءٌ عُجَابٌ وَانطَلَقَ الْمَلَأُ مِنْهُمْ أَنِ امْشُوا وَاصْبِرُوا عَلَى آلِهَتِكُمْ إِنَّ هَذَا لَشَيْءٌ يُرَادُ مَا سَمِعْنَا بِهَذَا فِي الْمِلَّةِ الْآخِرَةِ إِنْ هَذَا إِلَّا اخْتِلَاقٌ

”Han gör ju alla gudar till en gud? Det är högst märkligt!” Och deras ledare sade till varandra när de bröt upp: ”Gå och håll fast vid era gudar! Här ligger helt säkert något bakom! Något liknande har vi inte hört från en tidigare religion. Nej, det är bara påfund.”1

138:5-7