20. Kvinnans avtäckta ansikte medför beblandning

4 – Beblandning mellan kvinnor och män. När kvinnan ser att hon likt mannen visar ansiktet, kommer hon inte att skämmas för att blandas och trängas med männen. Det i sig är en stor prövning och en omfattande förstörelse. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) en dag gick ut ur moskén såg han män stå tillsammans med kvinnor på vägen. Då sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till kvinnorna:

”Flytta på er. Ni har ingen rätt att gå mitt på vägen. Ni skall gå utmed vägen.”1

Till följd därav började kvinnorna gå så nära väggarna att deras kläder fastnade. Detta nämnde Ibn Kathîr i samband med förklaringen av Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَقُل لِّلْمُؤْمِنَاتِ يَغْضُضْنَ مِنْ أَبْصَارِهِنَّ

”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken…”2

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade att det är obligatoriskt för kvinnorna att täcka sig för främmande män. Han sade:

”Allâh har delat in behagen i två delar; synligt behag och osynligt behag. Kvinnan får visa sitt synliga behag för andra män än hennes make och släktingar som hon inte kan gifta sig med. Innan versen som påbjuder skylning uppenbarades gick kvinnorna ut utan ytterplagg. Männen kunde se deras ansikten och händer. På den tiden var det dels fortfarande tillåtet att visa ansiktet och händerna och dels att titta på henne eftersom det var tillåtet att visa ansiktet. När Allâh sedan uppenbarade:

يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ قُل لِّأَزْوَاجِكَ وَبَنَاتِكَ وَنِسَاء الْمُؤْمِنِينَ يُدْنِينَ عَلَيْهِنَّ مِن جَلَابِيبِهِنَّ

”Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg.”3

täckte sig kvinnorna för männen.”

Sedan sade han:

”Ytterplagget, Djilbâb, är det som Ibn Mas´ûd och andra kallar för ”överplagg”. Lekmännen kallar det för ”skynke”. Det är ett stort skynke som täcker huvudet och resten av kroppen. Om de var beordrade att ha på sig ytterplagg för att inte kännas igen, vilket innebär att ansiktet skall täckas eller kläs i Niqâb, så betyder det att ansiktet och händerna hör till behagen som inte får visas för främmande män. Resten av ytterkläderna får främmande män se. Ibn Mas´ûd nämnde den andra frågan och Ibn ´Abbâs nämnde den första.”

Sedan sade han:

”Enligt den korrekta åsikten får kvinnan inte visa ansiktet, händerna eller fötterna för främmande män. Innan avskaffandet fick hon dock visa dem. Numera får hon endast visa kläderna.”4

I samma volym sade han:

”Vad beträffar ansiktet, händerna och fötterna, så får hon endast inte visa dem för främmande män. Hon får dock visa dem för kvinnor och manliga släktingar som hon inte kan gifta sig med.”5

Han sade också:

”Grunden till detta är att du vet att Sharî´ah har två mål:

1 – Göra skillnad mellan män och kvinnor

2 – Täcka kvinnorna.”6

Detta är Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs ord. Angående Hanâbilahs uttalanden, så nämner jag de senare lärdas åsikt. Författaren till ”al-Muntahâ” sade:

”Det är förbjudet för mannen som är kastrerad och eunuck att titta på en främmande kvinna.”

I boken ”al-Iqnâ´” står det:

”Det är inte tillåtet att avsiktligt titta på en fri främmande kvinna och det är förbjudet att titta på hennes hår.”

Författaren till ”ad-Dalîl” sade:

”Blicken består av åtta typer. Den första är att den könsmogne, ehuru han är eunuck, tittar på en främmande kvinna onödigt. Han får inte se något av henne, inte ens hennes löshår.”

Shâfi´iyyah säger så här:

”Om blicken är utav lust eller om prövningar befaras, så får han absolut inte titta. Det finns inga delade åsikter om det. Och om blicken inte är utav lust och det inte finns någon risk för prövningar, så finns det två åsikter i frågan. De nämns av författaren till boken ”Sharh-ul-Iqnâ´” som sade:

”Den korrekta åsikten är att det är förbjudet såsom det står i ”al-Minhâdj” och originalet. Imamen enligt alla muslimer sade att kvinnorna inte får gå ut med avtäckta ansikten och att blicken leder till prövningar och provocerar fram lustar.”

Allâh (ta´âlâ) sade:

قُل لِّلْمُؤْمِنِينَ يَغُضُّوا مِنْ أَبْصَارِهِمْ

”Säg till de troende männen att de bör sänka blicken.”7

Det ankommer Sharî´ahs förträfflighet att förhindra allt som leder till synder och bortse situationernas detaljeringar.”

I boken ”Nayl-ul-Awtâr” står det hur:

”Muslimerna är enade om att kvinnorna inte får gå ut med avtäckta ansikten och i synnerhet inte om syndarna är många.”

1Abû Dâwûd (5272).

224:31

333:59

4Madjmû´-ul-Fatâwâ (22/110).

5Madjmû´-ul-Fatâwâ (22/117-118).

6Madjmû´-ul-Fatâwâ (22/152).

724:30