20. Konvertiter skadas inte av sitt förflutna

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)
at-Ta´lîqât ´alâl-Fatwâ al-Hamawiyyah al-Kubrâ, sid. 35-37

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

Lägg till det att grunden till dogmen som förnekar Allâhs egenskaper härstammar från elever till judar, avgudadyrkare och vilsna sabier. Den förste som ska ha förespråkat den i islam var al-Dja´d bin Dirham. Därefter anammade Djahm bin Safwân hans dogm och demonstrerade den, därav Djahmiyyahs attribution till honom. Det sägs att al-Dja´d tog sin teori från Abân bin Sam´ân, som tog den från Tâlût, Lubayd bin al-A´sams systerson, som tog den från juden Lubayd bin al-A´sam som förhäxade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)1.

al-Dja´d ska ha varit från Harrân, en stad som huserade ett stort antal sabier och filosofer; kvarlevor från Nimrods trosfränder och kanaaneer vilkas magi har beskrivits på senare tid. Nimrod var kung över de hedniska och sabitiska kaldéerna. På samma sätt var Khusrov kung över perser och zoroastrier, Farao över otrogna kopter och Negus över kristna abessinier. Det är alltså en titel och inget namn. På den tiden var nästan alla sabier avgudadyrkare och deras präster filosofer. Det var trots allt möjligt att vara sabier och ändå betro Allâh och den Yttersta dagen utan att avguda. Som Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّ الَّذِينَ آمَنُواْ وَالَّذِينَ هَادُواْ وَالنَّصَارَى وَالصَّابِئِينَ مَنْ آمَنَ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ وَعَمِلَ صَالِحاً فَلَهُمْ أَجْرُهُمْ عِندَ رَبِّهِمْ وَلاَ خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلاَ هُمْ يَحْزَنُونَ

DE SOM tror och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, de som tror på Allâh och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.”2

إِنَّ الَّذِينَ آمَنُواْ وَالَّذِينَ هَادُواْ وَالصَّابِؤُونَ وَالنَّصَارَى مَنْ آمَنَ بِاللّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ وعَمِلَ صَالِحًا فَلاَ خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلاَ هُمْ يَحْزَنُونَ

De som tror och de som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna – ja, de som tror på Allâh och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall förvisso få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.”3

Dock var åtminstone merparten otrogna eller avgudadyrkare, liksom många judar och nasaréer blev otrogna eller avgudadyrkare efter att de hade ändrat och förvrängt. Alltså var dåtida sabier otrogna avgudadyrkare som dyrkade himlakroppar och byggde tempel i deras ära.

KOMMENTAR

Det vill säga att grunden till dessa människor och deras jämlikar är fördömd. De härstammar från idoldyrkare, stjärndyrkare och avgudadyrkare som sabierna som regerades av Nimrod. Samma sak kan sägas om andra otrogna från Romarriket, zoroastrierna och Abessinien. Om de lämnar sina falska religioner och konverterar till islam, blir de troende som alla andra och hamnar under Allâhs (ta´âlâ) ord:

إِنَّ الَّذِينَ آمَنُواْ وَالَّذِينَ هَادُواْ وَالنَّصَارَى وَالصَّابِئِينَ مَنْ آمَنَ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ وَعَمِلَ صَالِحاً فَلَهُمْ أَجْرُهُمْ عِندَ رَبِّهِمْ وَلاَ خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلاَ هُمْ يَحْزَنُونَ

DE SOM tror och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, de som tror på Allâh och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.”

De var fördömda, otrogna och bekämpade. De som lämnade sina förfäders otro och konverterade till islam lämnade den synden och otron och slöt sig till sina troende bröder som Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) hade förlåtit. Ty den som har osanningens karaktärer och drag förknippas med de osanningsenliga. Och den som lämnar sådana egenskaper och ångrar sig och vidhåller Allâhs religion, tillhör de troende och vägledda och skadas inte av att ha varit sabier, jude, nasaré, zoroastrier eller något annat. Den som ångrar sig inför Allâh och lämnar sin gamla osanning till förmån för sanningen tillhör Allâhs nära slavar och skadas inte av sitt förflutna.

1al-Bukhârî (5763) och Muslim (2189).

22:62

35:69