20. Händernas och ögonens skildringar

Händerna och ögonen som tillskrivs Allâh (ta´âlâ) i Qur’ânen och Sunnah har nämnts i singular, dual och plural. Vad den singulara skildringen beträffar, sade Allâh (ta´âlâ):

تَبَارَكَ الَّذِي بِيَدِهِ الْمُلْكُ وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

”Väldig vare Han som har allt herravälde i Sin hand och vars makt övervinner allt!”1

وَلِتُصْنَعَ عَلَى عَيْنِي

”… och du växte upp under Mitt öga.”2

Vad den plurala skildringen beträffar, sade Allâh (ta´âlâ):

أَوَلَمْ يَرَوْا أَنَّا خَلَقْنَا لَهُمْ مِمَّا عَمِلَتْ أَيْدِينَا أَنْعَامًا فَهُمْ لَهَا مَالِكُونَ

”Inser de inte att Vi – bland allt det som är Våra händers verk – för dem har skapat boskapen, som de råder över.”3

تَجْرِي بِأَعْيُنِنَا

Och det rörde sig fram under Våra ögon.”4

Vad den duala skildringen beträffar, sade Allâh (ta´âlâ):

بَلْ يَدَاهُ مَبْسُوطَتَانِ

”Nej, Hans händer är tvärtom utsträckta.”5

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När slaven ställer sig upp för att be, ställer han sig framför den Nåderikes två ögon.”6

Så har det nämnts i ”Mukhtasar-us-Sawâ´iq al-Mursalah” från ´Atâ’, från Abû Hurayrah, från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utan källa7.

Ögonen har dock inte nämnts i dual i Qur’ânen. På dessa tre sätt har alltså händerna och ögonen nämnts i Qur’ânen och Sunnah.

Dessa tre sätt kan kombineras på följande sätt:

Singular motstrider varken dual eller plural. Ty den bifogade singularen är generell och täcker alla bekräftade händer och ögon som har med Allâh att göra, oavsett om det är singular eller plural.

Angående kombinationen mellan dual och plural, är den inte alls paradoxal om vi säger att dual är det minsta antalet för plural. Och om vi säger att siffran tre är det minsta antalet för plural, vilket är det kändaste, så vet vi att syftet med pluralen inte är antalet som är högre än två. Syftet är nämligen storhet som lämpar sig efter de bifogade egenskaperna. Dessa egenskaper bifogas ”Våra” som definitivt tyder på en storhet. När Allâh nämns i plural, är det lämpligt att även Hans egenskaper som bifogas Honom nämns i plural. Plural uppfyller syftet med storhet och högaktning bättre än vad singular och dual gör. Om då både Allâh och de bifogade egenskaperna nämns i plural, framgår storheten bättre.

167:1

220:39

336:71

454:14

55:64

6al-´Uqaylî (1/70). Autentisk enligt Ibn-ul-Qayyim i ”Mukhtasar-us-Sawâ´iq al-Mursalah” (419), svag enligt Ibn ´Uthaymîn i ”Sharh Sahîh Muslim” (8/248) och mycket svag enligt al-Albânî i ”adh-Dha´îfah” (1024).

7Se ”as-Sawâ´iq” (1/256).