20. Det värsta som finns

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

I´ânat-ul-Mustafîd bi Sharh Kitâb-it-Tawhîd, sid. 32

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

5 – Allâh (ta´âlâ) sade:

قُلْ تَعَالَوْاْ أَتْلُ مَا حَرَّمَ رَبُّكُمْ عَلَيْكُمْ أَلاَّ تُشْرِكُواْ بِهِ شَيْئًا

Säg: ”Kom, så skall jag läsa vad det är som Allâh har förbjudit er: Avguda ingenting med Honom…”1

6 – Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Den som vill titta på Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förseglade testamente skall läsa verserna:

قُلْ تَعَالَوْاْ أَتْلُ مَا حَرَّمَ رَبُّكُمْ عَلَيْكُمْ أَلاَّ تُشْرِكُواْ بِهِ شَيْئًا

Säg: ”Kom, så skall jag läsa vad det är som Allâh har förbjudit er: Avguda ingenting med Honom…”2

FÖRKLARING

Denna vers bevisar att enkom Herren har rätt till att förklara saker och ting lovliga. Herren avgör vad som är lovligt och olovligt, varken ni eller era djävulska beskyddare bland människor och djinner. Förr i världen helgade de exempelvis boskap som offerdjur till idoler.

Allâh inledde versen med det största förbudet och sade:

أَلاَّ تُشْرِكُواْ بِهِ شَيْئًا

Avguda ingenting med Honom…”

Avguderi är nämligen den största synden. Om någon frågar dig om den största synden säger du att avguderi är den största synden. Om någon frågar dig om det allvarligaste som Allâh har förbjudit säger du att det är avguderi. Om någon frågar dig om den största orätten säger du att avguderi är den största orätten. Om någon frågar dig om den gravaste synden säger du att avguderi är den gravaste synden. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den största synden är avguderi med Allâh.”3

Avguderi innebär att dyrkan ägnas åt någon annan än Allâh (ta´âlâ) och är den farligaste synden och det värsta Han trotsas med. Han sade:

أَلاَّ تُشْرِكُواْ بِهِ شَيْئًا

Avguda ingenting med Honom…”

Allâh förbjöd avguderi som är det värsta som er Herre har förbjudit er. Ni tillåter alltså den största synden – avguderi.

16:151-153

2at-Tirmidhî (3070), al-Bayhaqî i ”Shu´ab-ul-Îmân” (7918) och at-Tabarânî i ”al-Awsat” (1186). Svag enligt al-Albânî i ”Dha´îf Sunan at-Tirmidhî”.

3al-Bukhârî (6919), Muslim (259) och Ahmad (20385) via Abû Bakrah.