20. Bevis för Allâhs hörsel och syn

20 – Yahyâ bin ´Ammâr al-Imâm underrättade oss: Ibn Djanâh underrättade oss: Ishâq berättade för oss… ح Ibn-ul-Fadhl az-Zâhid underrättade oss: Muhammad bin al-Fadhl bin Muhammad bin Ishâq bin Khuzaymah underrättade oss: Min farfar underrättade oss: Ibn-ul-Muqrî berättade för oss: Min fader berättade för oss: Harmalah bin ´Imrân berättade för oss: Abû Yûnus Sulaym bin Djubayr berättade för mig: Jag hörde Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) läsa denna vers:

إِنَّ اللّهَ يَأْمُرُكُمْ أَن تُؤدُّواْ الأَمَانَاتِ إِلَى أَهْلِهَا وَإِذَا حَكَمْتُم بَيْنَ النَّاسِ أَن تَحْكُمُواْ بِالْعَدْلِ إِنَّ اللّهَ نِعِمَّا يَعِظُكُم بِهِ إِنَّ اللّهَ كَانَ سَمِيعًا بَصِيرًا

Allâh befaller er att till den rättmätige ägaren återlämna det som ni fått er anförtrott och att, när ni dömer mellan människor, döma rättvist. Gott, ja, förträffligt är det som Allâh förmanar er till. Allâh är Hörande, Seende.”1

Därefter satte han sin tumme på sitt öra och sitt pekfinger på sitt öga och sade: ”Så hörde jag Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) läsa den och satte sina fingrar på dem.”2

Formuleringen är Ibn Khuzaymahs.

14:58

2Abû Dâwûd (4728), Ibn Khuzaymah i ”Kitâb-ut-Tawhîd”, sid. 42-43, Ibn Hibbân (265), al-Hâkim (1/24) och al-Lâlakâ’î (688).