2. Vandringen mellan Safâ och Marwah

50 – Sedan stiger han ned för att vandra mellan Safâ och Marwah. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Vandra! Allâh har ålagt er vandringen.”1

51 – Därefter går man fram till det gröna ljuset som är uppsatt till höger och vänster. Väl framme vid det springer man fram till det andra ljuset. På hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid var sträckan en platt och stenbelagd dal. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Dalen korsas endast med språng.”2

Därpå fortsätter man vandringen till dess att man går uppför Marwah. Där görs samma sak som på Safâ när man ställde sig i riktning mot Qiblah och åkallade Allâh3. Detta utgör en sträcka.

52 – Därefter går man tillbaka där man skall gå och springer där man skall springa, till dess att man klättrar uppför Safâ. Detta utgör nu två sträckor.

53 – Sedan går man tillbaka till Marwah till dess att man fulländar sju sträckor som avslutas på Marwah.

54 – Det är tillåtet att bruka transportmedel mellan dem. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tyckte dock mer om fotvandring4.

55 – Det är tillåtet att tillbe däremellan:

رب اغفر و ارحم، إنك أنت الأعز الأكرم

”Förlåt och benåda, Herre! Du är Den mäktigaste, Den givmildaste.”

Det har bekräftats att flera Salaf sade det5.

56 – När den sjunde sträckan är avklarad på Marwah, klipper man sitt hår6. Härmed har ´Umrah genomförts. Det som var förbjudet under Ihrâm är återigen tillåtet. Nu förblir man i detta tillstånd fram till Tarwiyah-dagen.

57 – Den som har gått in i Ihrâm och varken slagit ihop ´Umrah med vallfärden eller medtagit offer från lovligt område, skall gå ut ur Ihrâm för att följa profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) order och undvika hans vrede. Skulle man däremot komma med offer, förblir man i Ihrâm och går inte ut ur den förrän han har stenat på Nahr-dagen.

1 Hadîthen är autentisk till skillnad från vad vissa har fått för sig felaktigt. Den nämns i ”al-Irwâ’” (1072).

2 Rapporterad av an-Nasâ’î och andra. Den nämns i ”al-Hadjdj al-Kabîr”. OBS! Ibn Qudâmah sade:

”Kvinnornas Tawâf och Sa´y skall gås hela vägen. Ibn-ul-Mundhir sade: ”De lärda är enade om att kvinnor skall vare sig jogga runt Huset eller mellan Safâ och Marwah. Inte heller skall de knyta sina kläder under höger armhåla. Ty handlingen blottar huden, vilket inte skall göras av en kvinna. En kvinna skall täcka sig medan hon utsätts för rena motsatsen när hon joggar och knyter sina kläder under höger armhåla.” (al-Mughnî (3/394))

an-Nawawî sade något som tyder på att Shâfi´iyyah har delade åsikter om detta. Han sade:

”Härom finns två åsikter:

1 – Hon skall inte springa. Istället skall hon gå hela sträckan ehuru det är dag eller natt. Detta är majoritetens åsikt och den är korrekt.

2 – Om hon kan springa på natten och sträckan är tom på folk, rekommenderas hon, liksom männen, att göra det.” (al-Madjmû´ (8/75))

Det är förmodligen åsikten som är närmast sanningen. Ty språnget baseras på att Hâdjar, Ismâ´îls moder, sprang när hon letade efter vatten till sin törstande son. Det står i Ibn ´Abbâs hadîth:

”Hon fann att Safâ var det närmaste berget. Förgäves ställde hon sig på det och blickade över dalen för att få syn på någon. Hon gick då nedför Safâ. När hon hade kommit ned i dalen, drog hon upp sitt damlinne och började springa snabbt tills att hon hade korsat hela dalen och nått Marwah. Förgäves ställde hon sig på det och blickade över dalen för att få syn på någon. Det gjorde hon sju gånger.”

Ibn ´Abbâs berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det där är människornas vandring mellan dem.” (Rapporterad av al-Bukhârî i kapitlet ”al-Anbiyâ’”)

3 Idag är det som sagt svårt att se Ka´bah därifrån. Således får man göra så gott man kan med att rikta sig mot den. Man skall alltså inte göra det förvirrade människor gör när de tittar upp mot himlen och lyfter upp händerna.

4 Rapporterad av Abû Nu´aym i ”Mustakhradj Sahîh Muslim”.

5 Via två autentiska berättarkedjor rapporterade Ibn Abî Shaybah (4/68-69) handlingen från Ibn Mas´ûd och Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ). Detsamma har rapporterats från al-Musayyab bin Râfi´ al-Kâhilî och ´Urwah bin az-Zubayr. Likaså rapporterade at-Tabarânî den från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med en svag berättarkedja, vilken anges i ”al-Madjma´” (3/248).

6 Om det skulle gå så lång tid mellan ´Umrah och vallfärden att håret hinner växa ut, kan det även rakas. (Referera till ”Fath-ul-Bârî” (3/444))