2. Tron består av dogm, tal och handling

[1] Vi börjar med det Allâh (ta´âlâ) har förpliktigat Sina slavar, sänt Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och uppenbarat Sin skrift för; tron på Allâh (´azza wa djall). Tron handlar om att bekräfta det Han (tabârak wa ta´âlâ) sade, befallde, påbjöd och förbjöd via allt som sändebuden har förkunnat från Honom och det som har uppenbarats i skrifterna. Med detta har sändebuden sänts. Han (ta´âlâ) sade:

وَمَا أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ مِن رَّسُولٍ إِلَّا نُوحِي إِلَيْهِ أَنَّهُ لَا إِلَهَ إِلَّا أَنَا فَاعْبُدُونِ

Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: ”Det finns ingen annan sann gud än Jag – dyrka Mig!”1

[2] Tron bekräftas genom tal, dogm och handling. Den stiger med många goda handlingar och tal och den sjunker på grund av olydnad.

Det är korrekt att förbehålla sin tro. Att förbehålla tron är inget tvivel utan ett sätt de lärda brukade tillämpa. Om en person blir frågad om han är troende skall han säga:

”Jag är troende om Allâh vill.”

Dessutom kan han säga:

”Jag hoppas att jag är troende.”

Likaså kan han säga:

”Jag tror på Allâh, Hans änglar, Hans skrifter och Hans sändebud.”

[3] Tron och islam är två ord med två olika betydelser. Ur det föreskrivna perspektivet står islam för de två trosbekännelserna med hjärtats bekräftelse medan tron står för all lydnad.

121:25