2. Oliktänkarnas motargument kring trons stigning

Imâm Abû ´Ubayd al-Qâsim bin Sallâm (d. 224)

Kitâb-ul-Îmân, sid. 45-49

Granskning och kommentar: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

De som anser att tron består av enbart tal och exkluderar handlingar därifrån, bemöter dessa verser på fyra sätt:

1 – Grunden till tron handlar om att erkänna plikter, såsom bön och allmosa. Därtill handlar stigningen om att ni betror att dessa böner är fem, att Dhuhr består av fyra Raka´ât och att Maghrib består av tre Raka´ât. På samma sätt betraktar de alla andra plikter.

2 – Grunden till tron handlar om att erkänna Allâhs budskap medan stigningen ligger i att efterleva den erkännelsen.

3 – Höjd tro handlar om höjd övertygelse.

4 – Tron stiger aldrig till skillnad från människorna som stiger till följd av den.

Jag kan varken hitta att de lärde bekräftar någon av dessa tolkningar eller att de ens har någon grund i det arabiska språket. Att tolka Mu´âdhs (radhiya Allâhu ´anh) ord ”Sitt med oss och låt oss tro en stund” på ovanstående sätt kan få en person att tro att han saknade kunskap om bönernas antal och dess Rukû´ och Sudjûd till dess att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade dött. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) prioriterade honom framför många andra följeslagare när det kom till kunskap om det lovliga och det olovliga och sade:

När de lärde närvarar hos sin Herre (´azza wa djall), befinner sig Mu´âdh bin Djabal ett pilskott framför dem.”1

Ingen som känner Mu´âdh tolkar sägningen på det viset.

Inte ens i det arabiska språket kan jag finna något som stödjer deras tolkning. Exempel på det är att en man erkänner att han lånar ut 1000 riksdaler till en annan person varefter han fördelar 100 riksdaler på olika håll. Det kallas inte för stigning; det kallas för sammanfattning och detaljering. Och även om han inte sammanfattar pengarna utan snarare upprepar sin erkännelse, betraktas det fortfarande inte som stigning – det betraktas som repetition och omtagning. Ty kvantiteten förblir den samma och ingenting är tillagt.

Vad beträffar dem som säger att tron stiger aldrig till skillnad från människorna som stiger till följd av den, saknar dogmen existens. Om en person säger att han äger 1000 riksdaler och därefter ytterligare 100 riksdaler, förstår alla att han numera äger 1100 riksdaler. Detsamma gäller allting annat, detsamma gäller tron. Inga människor stiger i tron utan att samma stigning sker i tron.

Teorin som påstår att stigningen ligger i övertygelsen är betydelselös. Övertygelsen tillhör ju tron. Om de anser att hela tron är endast erkännelse varefter dessa erkännare fulländar den med sin erkännelse, måste de ha omfattat den med övertygelse. Hur kan något redan exkaverat och omfattat stiga ytterligare? Det är som att en man tittar på människor en förmiddag under dess allra ljusaste tidpunkt; kan han övertygas ytterligare om att det är dag om han så skulle bistås av alla människor och djinner? Det är både omöjligt och bortom all rim och reson.

1Rapporterad av Ibn Sa´d via Muhammad bin Ka´b och al-Hasan al-Basrî utan följeslagare i berättarkedjan. Han och Ibn ´Asâkir rapporterade den också från ´Umar (radhiya Allâh ´anh). al-Hâkim rapporterade den från Anas (radhiya Allâhu ´anh). at-Tabarânî rapporterade den från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Sett till alla håll är hadithen obligatorisk.