Imâm ´Abdul-´Adhîm bin ´Abdil-Qawî al-Mundhirî (d. 656)

at-Targhîb wat-Tarhîb (755)

Kommentar: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Källa: Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb (1/464)

755 – Djâbir (radhiya Allâhu ´anh) berättade att han hörde Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”Det finns ingen som äger kameler och låter bli att betala deras rättigheter, utan att de kommer till honom på Domedagen med det högsta antalet, varvid han sätter sig inför dem på en ytterst vid och jämn mark, varpå de släpar på honom med sina ben och klövar. Inte heller finns det någon som äger kor och låter bli att betala deras rättigheter, utan att de kommer till honom på Domedagen med det högsta antalet, varvid han sätter sig inför dem på en ytterst vid och jämn mark, varpå de stångar honom med sina horn och trampar på honom med sina ben. Inte heller finns det någon som äger småboskap och låter bli att betala deras rättigheter, utan att de kommer till honom på Domedagen med det högsta antalet, varvid han sätter sig inför dem på en ytterst vid och jämn mark, varpå de stångar honom med sina horn och trampar på honom med sina klövar. De är inte hornlösa och deras horn är inte brutna. Inte heller finns det någon som äger en skatt och låter bli att betala dess rättighet, utan att hans skatt kommer till honom på Domedagen i form av en kalhuvad orm som följer efter honom med vidöppen mun. När den närmar sig honom flyr han den, varpå den ropar på honom: ’Ta din skatt som du undanhöll! Jag behöver inte den.’ När han inser att han inte kan undgå att föra in sin hand i dess mun, maler den sönder den så som en kamelhane maler.”1

Rapporterad av Muslim.