2. Förklaring av Basmalah

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

بسم الله الرحمن الرحيم

I Allâhs namn, den Nåderike, den Barmhärtige

Vet, må Allâh benåda dig, att Tawhîd innebär att Allâh (subhânah) allena skall dyrkas. Den religionen hade sändebuden som Allâh sände med till Sina slavar.

Det första var Nûh (´alayhis-salâm). Allâh sände honom till hans folk som förhöll sig extremt till rättfärdiga människor. De hette Wadd, Suwâ´, Yaghûth, Ya´ûq och Nasr.

Det sista sändebudet var Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det var han som slog sönder dessa rättfärdiga personers skulpturer. Allâh sände honom till ett folk som dyrkade, vallfärdade, betalade allmosor och nämnde Honom mycket. Därtill utsåg de vissa skapelser, däribland änglar, ´Îsâ bin Maryam och andra rättfärdiga människor, till mellanhänder mellan sig själva och Allâh. De gjorde så utav hopp om att de skulle föra dem närmare Allâh och medla för dem hos Honom.

Följaktligen sände Allâh Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som reformerade deras fader Ibrâhîms (´alayhis-salâm) religion åt dem. Han berättade för dem att närheten som de eftersträvade och dogmen som de hade tillkom endast Allâh och att de inte får ägnas åt någon annan Allâh – ingen nära ängel och inget sänt sändebud, än mindre någon annan.

För övrigt bekräftade dessa avgudadyrkare att Allâh allena är Skaparen, att ingen annan än Han upprätthåller ordningen och att alla himlar inklusive det som finns i dem och alla sju jordar inklusive det som finns på dem är Hans underordnade slavar. Om du vill ha bevis för att dessa människor som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekrigade verkligen bekräftade allt det, så skall du läsa Hans (ta´âlâ) ord:

قُلْ مَن يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاء وَالأَرْضِ أَمَّن يَمْلِكُ السَّمْعَ والأَبْصَارَ وَمَن يُخْرِجُ الْحَيَّ مِنَ الْمَيِّتِ وَيُخْرِجُ الْمَيَّتَ مِنَ الْحَيِّ وَمَن يُدَبِّرُ الأَمْرَ فَسَيَقُولُونَ اللّهُ فَقُلْ أَفَلاَ تَتَّقُونَ

”Säg: ”Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?” På detta kommer de att svara: ”Allâh.” Och du skall säga: ”Skall ni då inte frukta?”1

قُل لِّمَنِ الْأَرْضُ وَمَن فِيهَا إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ سَيَقُولُونَ لِلَّهِ قُلْ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ قُلْ مَن رَّبُّ السَّمَاوَاتِ السَّبْعِ وَرَبُّ الْعَرْشِ الْعَظِيمِ سَيَقُولُونَ لِلَّهِ قُلْ أَفَلَا تَتَّقُونَ قُلْ مَن بِيَدِهِ مَلَكُوتُ كُلِّ شَيْءٍ وَهُوَ يُجِيرُ وَلَا يُجَارُ عَلَيْهِ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ سَيَقُولُونَ لِلَّهِ قُلْ فَأَنَّى تُسْحَرُونَ

”Säg: ”Vem tillhör jorden och det som finns på den, om ni verkligen vet?” De kommer att svara: ”Allâh.” Säg: ”Skall ni då inte tänka över?” Säg: ”Vem är Herren över de sju himlarna och den väldiga tronens Herre?” De kommer att säga: ”Allâh.” Säg: ”Skall ni då inte frukta?” Säg: ”Vem är det som har allt herravälde i Sin Hand, som beskyddar och som ingen kan beskydda, om ni vet det?” De kommer att svara: ”Allâh.” Säg: ”Hur har ni då kunnat bli förvillade?”2

FÖRKLARING

Allâh är Skaparens (djalla wa ´alâ) egennamn som efterföljs av alla andra namn. Allâh (ta´âlâ) sade:

الَر كِتَابٌ أَنزَلْنَاهُ إِلَيْكَ لِتُخْرِجَ النَّاسَ مِنَ الظُّلُمَاتِ إِلَى النُّورِ بِإِذْنِ رَبِّهِمْ إِلَى صِرَاطِ الْعَزِيزِ الْحَمِيدِ اللّهِ الَّذِي لَهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ وَوَيْلٌ لِّلْكَافِرِينَ مِنْ عَذَابٍ شَدِيدٍ

”En helig Skrift som Vi har uppenbarat för dig, för att du skall leda människorna ut ur mörkret till ljuset enligt deras Herres vilja, till den väg, som för till den Allsmäktige som allt lov och pris tillhör, till Allâh som är Herre över allt som himlarna rymmer och det som jorden bär. Dömda är de otrogna med ett strängt straff.”3

Vi säger inte att det majestätiska ordet ”Allâh” är en egenskap, utan en klargörande apposition på så sätt att det majestätiska ordet inte spelar en epitets och ett beskrivet substantivs roll. Sålunda sade visa lärda att det kändaste ordet är ”Allâh”, ty det tyder endast på Allâh (´azza wa djall).

Författaren (rahimahullâh) inledde sin bok genom att rätta sig efter Allâhs (´azza wa djall) skrift och nämna Allâhs namn. Dessutom rättade han sig efter sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som alltid brukade inleda sina brev i Allâhs namn.

Den Nåderike är ett av namnen som är särskilda för Allâh (´azza wa djall) varvid ingen annan kallas för det.

Den Barmhärtige är ett namn som både Allâh (´azza wa djall) och andra kan kallas för. Det tillämpas på den som besitter en utsträckande barmhärtighet. Om den Nåderike, som besitter en vid barmhärtighet, och den Barmhärtige, som besitter en utsträckande barmhärtighet, enas, blir betydelsen:

”Den Nåderike vars barmhärtighet sträcker sig till den Han vill bland Sina slavar.”

Allâh (ta´âlâ) sade:

يُعَذِّبُُ مَن يَشَاء وَيَرْحَمُ مَن يَشَاء وَإِلَيْهِ تُقْلَبُونَ

”Han straffar den Han vill och förbarmar Sig över den Han vill och till Honom skall ni föras åter.”4

Den Nåderike är nämligen Han vars nåd är vid.

110:31

223:84-89

314:1-2

429:21