2. Förbehållen eller konstaterad tro? Därom tvista Salaf

Imâm Abû ´Ubayd al-Qâsim bin Sallâm (d. 224)

Kitâb-ul-Îmân, sid. 38-41

Granskning och kommentar: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Till följd därav brukade Sufyân och hans meningsfränder förbehålla tron. Precis som angivet i det första kapitlet, anser jag att de föraktade att vittna om sin tro utav fruktan för att falla i självberöm och framstå som fullkomliga troende hos Allâh. Men när det kom till domar relaterade till jordelivet, kallade de muslimerna för troende, ty deras förmyndarskap, slakt, vittnesbörder, vigslar och allting annat var baserade på tron. Därför brukade al-Awzâ´î ha högt i tak i sakfrågan och tillåta både förebehållen och konstaterad tro.

16 – Muhammad bin Kathîr berättade för oss, från al-Awzâ´î som sade:

”Den som säger att han är troende, gör rätt, och den som säger att han är troende om Allâh vill, gör också rätt. Ty Allâh (´azza wa djall) sade:

لَتَدْخُلُنَّ الْمَسْجِدَ الْحَرَامَ إِن شَاء اللَّهُ آمِنِينَ مُحَلِّقِينَ رُؤُوسَكُمْ وَمُقَصِّرِينَ لَا تَخَافُونَ

”I enlighet med Allâhs vilja skall ni helt visst stiga in i den heliga Moskén i fred och med rakade huvuden eller kortklippt hår. Då har ni ingenting mer att frukta!”1

Han visste ju att de skulle stiga in däri.”

Jag tycker att det tolkar ´Abdullâhs2 rapportering då en av Mu´âdhs följeslagare kom till honom och sade:

”Vet du inte att människorna på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid bestod av tre grupper: troende, hycklare och otrogna? Vilken tillhörde du?” Han sade: ”De troende.”

Jag uppfattar som att han ville säga att han tillhörde den här religionen och inte de andra. Han var för kunnig om Allâh och för from för att syfta på att han var troende hos Allâh. Hur skulle han kunna avse något sådant när Allâh säger:

فَلَا تُزَكُّوا أَنفُسَكُمْ هُوَ أَعْلَمُ بِمَنِ اتَّقَى

”Påstå därför inte att ni är rena från synd! Han vet bäst vem som fruktar Honom.”3?

Jag tror inte att han dessförinnan brukade säga att han var troende i självberömmande syfte eller något annat syfte. Inte heller tror jag att han fördömde helt och hållet den som sade att han var troende. Han brukade säga att han trodde på Allâh, Hans skrifter och Hans sändebud och inte mer än så. Samma sägelse anammades därefter av Ibrâhîm, Tâwûs och Ibn Sîrîn. Därefter svarade ´Abdullâh att han var troende. Om denna rapportering är autentisk, tolkas den i ljuset av det jag nyligen har förklarat för dig. Jag har dock sett att Yahyâ bin Sa´îd förkastar den och kritiserar dess berättarkedja av den anledningen att ´Abdullâhs följeslagare sade motsatsen.

Dessutom ser vi hur en grupp lärde kallade sig för troende utan att förbehålla sin tro. De sade att de var troende. Några av dem var ´Abdur-Rahmân as-Sulamî, Ibrâhîm at-Taymî, ´Awn bin ´Abdillâh och deras efterträdare som ´Umar bin Dharr, as-Salt bin Bahrâm och Mis´ar bin Kidâm. Jag anser att de sade sådär för att klargöra att de hade inträtt i tron, inte att deras tro var fullkomlig. Ser du inte att skillnaden mellan dem och Ibrâhîm, Ibn Sîrîn och Tâwûs låg i att dessa brukade …4 över huvud taget till skillnad från de andra som kallade sig för det.

148:27

2Det vill säga Ibn Mas´ûd. Den åsyftade hadithen finns i Ibn Abî Shaybahs ”Kitâb-ul-Îmân” (73). I berättarkedjan finns en anonym återberättare. Även Yahyâ bin Sa´îd förkastade rapporteringen, vilket författaren nämner härnäst.

353:32

4Så står det i originalet. Uppenbarligen fattas något i raden. Förmodligen ska det stå ”dessa brukade inte kalla sig så över huvud taget…”