2. Fastans domar innan dess inledning

´Allâmah ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh ar-Râdjihî

al-Mukhtasar fî Ahkâm-is-Siyâm, sid. 10-11

1 – Det är förbjudet att fasta en eller två dagar innan Ramadhân som säkerhetsåtgärd och inte annars, till exempel om slutet av månaden skulle vara en måndag eller torsdag. Detsamma gäller personen som fastar för att uppfylla en ed, sona eller ta igen missade dagar från tidigare Ramadhân. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade som sagt att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Fasta inte en eller två dagar innan Ramadhân, förutom personen som brukar fasta då. Låt honom fasta den.”1

Dessutom sade ´Ammâr bin Yâsir (radhiya Allâhu ´anh):

”Den som fastar Tviveldagen har trotsat Abûl-Qâsim (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”2

2 – Obligatorisk fasta är ogiltig om den inte avses innan gryning. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som inte avser att fasta innan gryningen har ingen fasta.”3

I en annan formulering heter det:

”Den som inte avser att fasta på natten innan gryningen…”4

En tredje säger:

”Den som inte avser att fasta på natten…”5

Dessutom berättade ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Handlingarna räknas endast utmed avsikterna och var och en får det han har avsett.”6

3 – Fastan bryts med avsikten. Den som avser att bryta sin fasta bryter den, säger den korrekta åsikten. Fastan är ju en dyrkan och dyrkan fordrar avsikt under hela dess varaktighet. Så när man avser att bryta den, bryts den. Med andra ord blir fastan ogiltig eftersom dess villkor har upphört:

”Handlingarna räknas endast utmed avsikterna och var och en får det han har avsett.”

Handlingarna är byggda på avsikterna och räknas utefter dem. Deras giltighet beror på avsikterna, vilket gör att allt cirkulerar kring dem.

1 al-Bukhârî (1914) och Muslim (1082).

2 al-Bukhârî (3/27).

3 Abû Dâwûd (2454).

4 an-Nasâ’î (2331).

5 an-Nasâ’î (2334).

6 al-Bukhârî (1) och Muslim (1907).